Semantic Gap

6 mars - 16 maj 2004

Lunds konsthall hade fått ny ledning och programmet ny inriktning. Efter ett par månaders renovering av lokalerna öppnade den nya konsthallschefen Åsa Nacking en utställning med den argentinska konstnärsduon Dolores Zinny och Juan Maidagan. Det nya programmet skulle innebära fem utställningar om året istället för sju eller åtta som tidigare. Inriktningen skulle vara samtidskonst, d.v.s. i huvudsak konst av nu levande konstnärer. Utställningarna skulle i huvudsak produceras av konsthallen, men även vandringsutställningar skulle tas emot, och dessutom skulle gästkuratorer inbjudas att samarbeta med konsthallen. Programmet skulle ha internationell inriktning men utgå från den egna regionen: Lund, Malmö och Köpenhamn.

Dolores Zinny och Juan Maidagan arbetar med konst som ligger nära design och arkitektur. Arbetena är platsspecifika; de utgår från den givna situationen, byggnaden och platsen som de är producerade för. Semantic Gap innehöll helt nya verk, gjorda särskilt för Lunds konsthall.

Konstnärerna hade tillbringat en längre tid i Lund för att utforska staden och dess historia. Deras utställning blev en indirekt kommentar till konsthallen, dess arkitekt och dess historia. De nya konstverken indikerade, associerade, skapade sidospår. Formspråket var abstrakt, men utställningen innehöll också korta texter. Dessa referenser berättade om konstnärernas preferenser: vad de hade sett och ville lyfta fram. Konsthallens arkitekt Klas Anselm kopplades till stora namn i konsthistorien, dels till Marcel Duchamps ”ready-mades” och mer specifikt hans berömda Fontän (1917), dels till den argentinsk-italienske modernisten Lucio Fontanas monokroma målningar med de karakteristiska gapande snitten.

En av de konkreta referenserna var Klas Anselms och skulptören Arne Jones’ stora havererade fontänprojekt vid Lunds Tekniska Högskola (1966–1970). Kanske var det på förhand omöjligt att få så stora mängder vatten och glas att samverka, men trots detta gjorde upphovsmännen upprepade försök. Zinny och Maidagan tilltalades av deras visionära hållning: att ingen ansträngning är för stor för att förverkliga en dröm. Dolores Zinny och Juan Maidagan föreslog också att konsthallen skulle återuppliva formgivningen av utställningsbroschyrerna från åren efter invigningen 1957. Detta markerade ett intresse för de kommunikativa aspekterna av utställningsmediet och en önskan att ta tillvara det bästa ur historien. Utställningens titel handlade om svårigheten att uppfatta och förstå rätt och exakt. Vi har alla unika upplevelser och uppfattningar, definierade utifrån våra egna förutsättningar och erfarenheter. Detta innebär att vi ofta måste tolka verkligheten utifrån oss själva. Det uppstår ett litet glapp. Semantic Gap var en labyrintisk, poetisk, melankolisk och institutionskritisk betraktelse av en konsthall som byggdes för ett drygt halvsekel sedan och hur den uppfattas idag.

Art and the Production of Knowledge

6–7 mars 2004

Seminarium i Stadshallen i Lund, organiserat i samarbete mellan Lunds konsthall och Konsthögskolan i Malmö/Lunds Universitet
Medverkande: Lynne Cooke (Australien/USA), Okwui Enwezor (Nigeria/USA), Jens Hoffman (Tyskland), Maria Lind (Sverige), Sarat Maharaj (Sydafrika/England), Juan Maidagan /
Dolores Zinny (Argentina/Tyskland), Åsa Nacking (Sverige), Gertrud Sandqvist (Sverige)

Som ett led i lanseringen av Lunds konsthalls nya program och inriktning organiserade konsthallen i samarbete med Konsthögskolan i Malmö ett seminarium för att diskutera konstens roll i samhället i dag, med särskilt fokus på konst och kunskapsproduktion. Under de senaste trettio åren har konstbegreppet inte bara ställts inför en enorm utvidgning, utan också skiftat fokus från artefakten till den plats eller rum där den konstnärliga interventionen sker, från känsla till tänkande, från intuition till forskning. Samtidigt som själva konstbegreppet har vidgats till att bli frågande och reflekterande, eller kanske snarare självreflekterande, har de geografiska platser där konst visas, diskuteras och produceras blivit allt mer decentraliserade och globala. På grund av detta får konsten ett slags hybridkaraktär, som rimligen måste få konsekvenser för alla de aktörer i konstlivet som stödjer och visar konst: konsthallar, museer, konstpedagoger, forskare och utbildningar för konstnärer och konstvetare. Det var i detta stora förändringsarbete som Lunds konsthall skulle finna sin nya roll. Seminariet, som samlade namnkunniga medverkande, var en inledning till konsthallens omfattande internationella samarbete med konstnärer, kuratorer och teoretiker.