Isolarion

26 februari -15 maj 2005

Sophie Tottie

Isolarion sysslar med det lösryckta, det stundom chockartade och svårbeskrivliga - det som befinner sig i ett limbo mellan högljudda rubriker och frånvarande rapportering, det man protesterar mot i banderoller, men som egentligen saknar klädsel i ord och bild. "Isolarion" kallades de 1400-talskartor som detaljerat beskrev specifika områden, men som inte erbjöd någon klargörande översikt om hur platserna förhöll sig till varandra på jordens yta. Sophie Tottie använder begreppet som titel på ett pågående arbete som visas för första gången på Lunds konsthall. Utställningen presenterar en rad bilder som existerar såväl isolerat som vid sidan om varandra i en nätverksliknande teckning. Teckningen är uppbyggd av text och bild och genomkorsar rummen vertikalt och horisontalt i enlighet med osynliga positionsbestämningssystem.

Sanningskommissioner utgör ett av de ämnen som behandlas i Totties textteckningar. Dessa kontroversiella och svårdefinierbara inrättningar sätts samman för att hantera en samtidshistoria full av lögner, förnekanden och hart när outsägliga minnen. De konfronterar ofta fortfarande farliga sanningar som många makthavare vägrar att erkänna. Sanningskommissioner synliggör sammanhang som inte sällan uppstår genom extrema ideologiska synsätt och diskuterar hur gamla strukturer som militärväsende, lagstiftning och ekonomi måste plockas isär och sättas samman igen. Mot slutet av en kommissions uppdrag är det möjligt att ett lands historia fortfarande är oklar och ett antal frågor ännu återstår att lösa. Likväl försöker kommissionen inte bara hantera frågor som rör hur man bygger upp en marknadsekonomi, skriver en författning eller återupprättar lagen, utan utreder också hur man kan komma tillrätta med ett besvärligt förflutet som exempelvis i Uganda, Nepal, Tyskland, Guatemala, Sydafrika, Australien eller USA.

Utställningen "Isolarion" riktar uppmärksamheten mindre mot nationen (och navigationen) än narrationen - mot berättelsen och skilda perspektiv på katastrofen och den till synes ogenomträngliga ytan. Det handlar inte om att skapa ett fysiskt orienteringssystem, utan om att visualisera det som ständigt glider undan och återvänder till i det outsägligas domäner.

Under de senaste tjugo åren har självmordsbombare avslöjat den moderna statens maktlöshet. Det moderna står åter under attack. En pågående sekularisering har inte, som många trott, medfört att religiösa föreställningssätt trängts undan till förmån för vetenskapliga synsätt och världsliga ideologier. Den konflikt som finns mellan kontrollerande strukturer och olika betraktelsesätt speglas dock i många moderna projekt. Verket "Gropius' Head" som ingår i "Isolarion" nyanserar med sin dubbla blick bilden av en ideologi som beskylls för att vara på en gång alltför totalitär och alltför vidsynt.

Bilderna i "Isolarion" uppträder i skilda konstellationer, teman som sanningskommissionen och modernismen förskjuter och öppnar nya sammanhang - där motstridiga begrepp och händelser korsas.

Sophie Tottie bor och verkar i Berlin och Stockholm, men är även knuten som professor till Konsthögskolan i Malmö. Hennes arbete rör sig mellan skilda konstnärliga uttryck, från teckning och väggmålning till video och fotografiska verk. De ämnen hon behandlar är ofta av existentiell karaktär och sätts i relation till politiska och historiska sammanhang.