Se oss handla

22 september – 11 november 2007

Filmer av Harun Farocki/Andrei Ujica, Melik Ohanian
Porträtt av Nicolae Ceausescu från Nationalmuseet för samtidskonst i Bukarest

Höstens första utställning i Lunds konsthall handlar om revolution, och ytterst om konst och politik. Det är dock inte konstens uppgift att förändra världen som står i fokus, utan dess förmåga att skildra de orsakssammanhang och de starka känslor som ligger bakom omvälvande politiska händelser.

Titeln är en parafras på det latinska uttrycket spectemur agendo, som filosofen Hannah Arendt översätter så här: ”Låt oss få synas när vi handlar, låt oss få utrymme att synas och handla”. Den politiska handlingen, menar hon, utgår från vårt användande av språket för att påverka och övertyga varandra. Den gör oss synliga som politiska varelser, och har därigenom en frigörande kraft. Revolutioner, säger Arendt, handlar sist och slutligen alltid om frihet.

De konstverk som visas låter betraktaren uppleva politiskt handlande och låter oss med olika metoder få se någon annan handla. Men är inte vårt betraktande också en handling?

I filmen Videogram från en revolution (1992) av den tyske konstfilmaren Harun Farocki och hans rumänske kollega Andrei Ujica får vi återuppleva händelserna i Rumänien i december 1989, fram till diktatorn Nicolae Ceausescus avrättning. Filmen visar emellertid också att det vi inte får se kan vara lika viktigt som det vi ser. Fortfarande kan ingen säga vad som egentligen hände under den ”rumänska revolutionen”.

Installationen September 11, 1973_Santiago de Chile 2007 (2007) av den franske konstnären Melik Ohanian ställer samman ljudspåret från den chilenske dokumentärfilmaren Patricio Guzmáns film Slaget om Chile från 1976, om statskuppen 1973, och Ohanians egna filmbilder från dagens Santiago. Verket, som premiärvisades på årets Venedigbiennal, skapar ett rum som låter oss göra en resa mellan två tidpunkter.

Vi har också fått låna ett trettiotal officiella oljefärgsporträtt av den rumänske diktatorn Ceausescu från Nationalmuseet för samtidskonst i Bukarest. De har valts ut av Mihnea Mircan, intendent vid museet, som nu är inhyst i det överdimensionerade palats Ceausescu lät bygga för tjugo år sedan på ruinerna av det gamla Bukarest. Porträtten är idag intressanta tidsdokument, men tjänar också som påminnelse om vad som kan hända med konsten när den ingår tvångsäktenskap med politiken.

Ett varmt tack till Rumänska kulturinstitutet i Stockholm för samarbetet och det generösa stödet till denna utställning.