Utställningar 2017

  • Vassil Simittchiev

    05 dec 2017

    Vassil Simittchiev

    Lunds konsthall, 16 december 2017 – 4 februari 2018

    Lunds konsthall har den stora glädjen att presentera en separatutställning med Vassil Simittchiev (född 1938 i Bulgarien). Den består till större delen av nyproducerade verk som ges ett sammanhang genom tillbakablickar på Simittchievs produktion från sjuttiotalet fram till idag. Ambitionen är att ge en mångfacetterad och fördjupad bild av hans uppmärksammade konstnärskap: humoristiskt och storslaget men samtidigt subtilt.

    Simittchiev måste betraktas som en av Sveriges viktigaste konceptkonstnärer. För honom är den konstnärliga idén ofta minst lika viktig som dess genomförande. Detta har gällt åtminstone sedan 1975, när han lämnade Bulgariens uttalade politiska och konstnärliga förhållningsregler bakom sig och flyttade till Malmö, där han fortfarande bor och verkar.

    Konsten i Folkrepubliken skulle materialisera hyllningar av makten, men Simittchiev ville använda konsten för att kunna tänka fritt. Hans tankebaserade praxis har sedan dess resulterat i en rad betydelsefulla projekt som förverkligats både ute i naturen och inne i staden. En kaj täcks med glas, en gata målas med regnbågens hela färgspektrum – konstverk som uppvisar släktskap med såväl den jämnårige landsmannen Christos inpackade byggnader som Robert Smithsons förflyttningar i landskapet.

    För Simittchievs senaste separatutställning på Lunds konsthall 1981 täcktes hela fasaden in med reflekterande folieplåt så att förbipasserande kunde se sig själv och hela Mårtenstorget i den blanka byggnaden. Konstens hus speglade, liksom själva konsten, sin omvärld.

    Trettiosex år senare är Simittchiev tillbaka i Lunds konsthall, och denna gång får vi se en konstnär som skalat ner de stora gesterna till förmån för koncentrerade studier av konstnärliga processer, fysikens lagar och livets förutsättningar. Det metafysiska och matematiska, som alltid har funnits där, träder tydligare fram samtidigt som det både otvungna och knivskarpa tilltalet känns igen.

    På fasaden ser vi i ett evighetsförlopp hur konstnärens händer formar en klump lera, men utan att producera något resultat. Konsthallens arkitektur och plats i staden uppmärksammas också i andra nyproducerade verk. Återkommer gör också Simittchievs förkärlek för glas. Stora sjok av glas täcker byggnadens innergård.

    Gesten att täcka marken med glas känns igen från ett av de tidigare projekten, en performance genomförd 1985 på Hjälmarekajen i Malmö, där Simittchiev dirigerade tunga lastbilar att köra över den glastäckta stenläggningen. Dokumentation av aktionen visas tillsammans med andra verk som är centrala i hans konstnärskap.

    Ett annat exempel är Möjlig dissektion – projekt för Dimitrovmausoleet i Sofia från 1999, som föreslår ett snitt genom det mausoleum där den forne bulgariske kommunistledaren Georgi Dimitrov låg balsamerad. Simittchievs dekonstruktions- och bevarandeförslag presenterades samma år som byggnaden sprängdes av den bulgariska regeringen.

    Utställningen beledsagas av en illustrerad katalog, gratis för besökarna, med en nyskriven essä av kritikern och författaren Dan Jönsson.

    Ett stort tack till konstnären, och också till de institutioner som så generöst låtit oss låna verk ur sina samlingar: Malmö Konstmuseum, Skissernas Museum och Moderna Museet Malmö.

    Ladda ner utställningskatalogen här

     

     

    Gå till artikel
  • Simryn Gill

    18 sep 2017

    Simryn Gill. Världen öppnar sig 
    30 september – 3 december 2017

    Lunds konsthall har den stora glädjen att visa den första större separatutställningen av Simryn Gill i något nordiskt land. Titeln är lånad från en lärobok i nationalekonomi från 1936 av J F Horrabin, en vid den tiden välkänd marxistisk geograf. Gill har flera exemplar av boken i sitt bibliotek i Port Dickson, Malaysia.

    Gill är malaysisk medborgare av indiskt ursprung. Hon representerade Australien vid den 55:e Venedigbiennalen 2013 och deltog i två Documentor efter varandra, 2007 och 2012. Precis som hennes sociala uppenbarelse förblir Gills verk milda och välanpassade så länge som möjligt, eftersom det lugn detta förhållningssätt kan skapa är en nödvändig förutsättning för att göra välinformerade och lärorika iakttagelser om världen – och därigenom få den att öppna sig.

    Men sådan direkthet och tillgänglighet beror av hur mycket förståelse betraktarna visar, i vilken mån de är beredda att öppna sig för verken och för den värld de skapar och framvisar. Utställningen i Lunds konsthall, som innehåller fotografier, tryck, andra verk på papper och tredimensionella verk från det sista årtiondet, är på samma gång bildmässigt inbjudande och tankemässigt krävande.

    Om vi vore på jakt efter en övergripande metafor för att beskriva Världen öppnar sig kunde vi, med viss förenkling, säga att den gestaltar vår erfarenhet av kartläggande och vårt kartläggande av erfarenhet. Något som förenar de utställda verken är en bakomliggande vilja att låta saker göra avtryck, både bildlikt, som när världen gör avtryck i konstnären och hon förmedlar detta till oss genom sina verk, och bokstavligen, som när hon med hjälp av direkta avtryck dokumenterar groende kokosnötter eller överkörda ormar i de nya serierna Travelling Light och Naga Doodles (båda 2017), premiärvisade i Lunds konsthall.

    Liksom dessa grafiska övningar i naturlig storlek förenar det stora svartvita fotografiet Scale, or Tasha and the Tree (2005/14) dokumentation och uppmätning genom att låta Tasha, en ung flicka från Port Dickson, posera under ett jättelikt träd på stadens gamla begravningsplats. Ett verk utan titel med tryckta boksidor delvis ätna av insekter kan ses som dokument i dubbel bemärkelse: över hur skadedjur borrar sig igenom ett bibliotek och över hur, med Gills ord, man inte kan vara sentimental med böcker i tropikerna.

    Denna utställning badar i ljus, återigen både bildlikt och bokstavligen. Inte minst det fysiska ljus som genomströmmar tre serier av fotografier tagna i ett osålt fritidshusområde i ”gammalengelsk” stil i Port Dickson: My Own Private Angkor (2007–09), Wormholes (2009) och Windows (2011/17). Gill smög sig upprepade gånger in i de övergivna utrymmena, stadda i obönhörligt förfall efter att lokala ”entreprenörer” avlägsnat all metall de kunde sälja som skrot, inklusive fönsterkarmarna av aluminium.

    Utställningen handlar också om färg. De flammande röda och gula skotten i Travelling Light och de enstaka fläckarna av intorkat ormblod i Naga Doodles. De hundratals potatistrycken, gjorda med luxuöst reservoarpennebläck i många olika nyanser, i Let Them Eat Potatoes (2014). Eller de rödaktiga och gråaktiga föremålen i Domino Theory (2015): tegelbitar avslipade till ägg- eller brödliknande former av världshavet, kuber som Gill format av jord hon grävt upp alldeles intill termitstackar. Och färgfotografier, inte bara i Windows utan också i serierna Social Insects (2012/16) och Sun Pictures (2013).

    Lunds konsthall tackar varmt Simryn Gill för hennes utomordentligt precisa och tilltalande utställning, och också gästkuratorn Anders Kreuger. För samarbetet kring projektet tackar konsthallen M HKA, museet för samtidskonst i Antwerpen, och de gallerier som representerar Gill: Tracy Williams Ltd i New York, Utopia Art Sydney och Jhaveri Contempurary i Mumbai.

    Ladda ner utställningskatalogen här

     

    Gå till artikel
  • Dit vindarna bär

    08 maj 2017

    Dit vindarna bär

    Konsthögskolan i Malmö med anledning av Lunds universitets 350-årsjubileum


    Lunds konsthall, 20 maj – 17 september 2017

    Med anledning av Lunds universitets 350-årsjubileum ägnar Lunds konsthall en omfattande grupputställning åt konstnärer som undervisat vid Konsthögskolan i Malmö. Konsthögskolan, som är en del av Lunds universitet, grundades 1995 och tog då över verksamhet som tidigare bedrivits vid Forums målar- och grafikskolor i Malmö.

    Under ganska få år har skolan skaffat sig ett grundmurat gott rykte. Kurs- och programutbudet är idag både avancerat och varierat, men framför allt anpassat till studenternas individuella behov. Antalet ansökningar är varje år mycket högt, inte bara från hela Sverige utan också från de övriga nordiska länderna, från Europa och resten av världen. Det är en stor tillgång för hela vår region att några av de skarpaste studenterna och lärarna inom samtidskonstens område fortsätter att samlas här.

    I utställningen Dit vindarna bär presenteras ett urval bland alla de många framstående konstnärer som genom åren varit knutna till Konsthögskolan i Malmö som professorer, lektorer, externa handledare eller doktorander. Vi får se verk av Rosa Barba, Charif Benhelima, Matthew Buckingham, Jimmie Durham, Maj Hasager, Olav Christopher Jenssen, Mary Kelly, Joachim Koester, Matts Leiderstam, Sharon Lockhart, Lars Nilsson, João Penalva, Nina Roos, Jim Shaw, Sophie Tottie, Emily Wardill och Haegue Yang. Tveklöst ett storartat panorama över de många precisa uttryck och berättelser som dagens konst rymmer.

    I samarbete med festivalen Sommarlund har Lunds konsthall som ett komplement till utställningen byggt en scen på innegården och utformat ett program under rubriken Lunds konsthall Ute. För detta projekt har vi inbjudit tre konstnärer som studerar vid eller nyligen utexaminerats från Konsthögskolan i Malmö − Axel Berger, Joana Pereira och Ana Rebordão − att producera nya verk med utgångspunkt i staden Lund och hur den är att bo, verka och leva i. Alla dessa kommer att visas i stadsrummet. Vi hoppas att denna nya satsning ska återkomma även nästa sommar.

    Lunds konsthall framför ett varmt tack till professor Gertrud Sandqvist vid Konsthögskolan i Malmö för det utomordentligt fina samarbetet kring utformandet av Dit vindarna bär och för hennes katalogessä som ger en unik inblick i dagens konstutbildning. Hjärtligt tack också till alla konstnärer för deras enastående verk och fina insatser för utställningen.

    Naturligtvis vill vi också tacka alla långivare vars generositet möjliggjort utställningen: Magasin 3 i Stockholm, Simon Lee Gallery i London, Galleri Riis i Oslo, Galleri Nicolai Wallner i Köpenhamn, Galerie neugerriemschneider i Berlin, Susanne Vielmetter Los Angeles Projects, Galleri Thomas Wallner i Simris och inte minst de privata ägare som också bidragit. Ett särskilt tack vill vi rikta till Lunds universitets jubileumsfond och Birgit och Sven Håkan Ohlssons stiftelse för deras generösa stöd till utställningens förverkligande.

    Läs mer i katalogen Dit vindarna bär.

     

    Lunds konsthall Ute  

    Augusti-september 2017

    Konstnärerna Axel Berger, Joana Pereira och Ana Rebordão, alla elever eller nyutexaminerade från Konsthögskolan i Malmö, ordnar utställningsprojekt i Lunds stadsrum. Axel Berger presenterar Zonen, en promenad med två deltagare vid Klostergården. Joana Pereira skapar ett rumsligt projekt i anslutning till Lunds konsthalls yttre fasad. Ana Rebordão visar ett konstverk som utgår från Max Walter Svanbergs bildvävnader i Stadshallen

    Joana Pereira

    Joana Pereira skapar ett rumsligt projekt i anslutning till Lunds konsthalls yttre fasad.

    Ana Rebordão

    Ana Rebordão visar ett videoverk som utgår från Max Walter Svanbergs bildvävnader i Stadshallen.

    Axel Berger

    Axel Berger presenterar Zonen. En promenad för två deltagare vid Klostergården i Lund.


     

     

     



    Gå till artikel
  • We Have A Dream

    06 mar 2017

    Albert Wiking
    We Have A Dream. Om mod, medmänsklighet och människans rättigheter

    Lunds konsthall 18 mars – 7 maj 2017

    Att ha en dröm är en stark drivkraft. Syftet med utställningen och boken We Have a Dream är att inspirera alla till att våga följa sina drömmar, stora som små, nu eller långt senare i livet. Att drömma ger kraft och mod.

    Lunds konsthall visar ett urval av 114 porträtt från hela världen tagna under åren 2002–2016. Till varje porträtt hör en berättelse, och tillsammans vill de visa att ingenting är omöjligt. Utställningen är ett dokument över vår tid med några av världens mest inflytelserika personligheter sida vid sida med ungdomar och andra vanliga människor som verkligen vill påverka i sin direkta omgivning. Gemensamt för dem alla är att de drömmer om förändring och står upp för sina värderingar.

    We Have a Dream är i grunden ett fotoprojekt, men ambitionerna sträcker sig långt utanför porträttens ramar. Initiativtagarna Albert Wiking, som porträtterat de medverkande, och Oscar Edlund, som intervjuat, vill bidra till en mänskligare värld genom att framhålla de goda exemplen. Ett myllrande nätverk av kontaktpersoner, agenter, managers och andra grindvakter har både hjälpt till och stått i vägen under ändlösa försök att nå fram till Nobelpristagare, kungligheter, aktivister, artister, konstnärer, entreprenörer och vardagskämpar. När frågan väl nått fram har det ibland tagit år att nå en överenskommelse och få till ett möte.

    – Både vi och de porträtterade är övertygade om att konsten har en verklig potential att påverka genom en människa i taget. Vår dröm är att varje betraktare ska föra berättelserna vidare och själva inspireras till handling. För att faktiskt ha lyckats ro i land med det här tror jag det varit en fördel att vi inte haft en organisation, ett land eller en statsminister i ryggen. Det är något som de medverkande har fascinerats av, säger Albert Wiking.

    – Det har varit en lång resa. Det tog mellan fyra och sju år att få med Malala Yousafzai, Ai Weiwei, Dalai lama och Jane Goodall i projektet. Den gemensamma nämnaren för alla medverkande är att de har en berättelse som berör, berättar Oscar Edlund.

    Bland de porträtterade märks medlemmarna i punkbandet Pussy Riot och den kinesiske regimkritikern och konstnären Ai Weiwei – personer som står upp för demokrati. Det gör även världens yngsta fredspristagare Malala Yousafzai, som kämpar för flickors rätt till skolgång. Här medverkar också människorättsdomaren Navi Pillay, musikerna Annie Lennox, Quincy Jones, Zara Larsson, Patti Smith och Timbuktu, modellen och skådespelaren Ruby Rose, författarna Chimamanda Ngozi Adichie och Yeonmi Park, liksom FN-tjänstemännen Anders Kompass och Jan Eliasson.

    En av de första att fotograferas var utrikesminister Anna Lindh. Porträttet togs i Lund och intervjun skulle ske vid en senare tidpunkt. Men en kort tid därefter bragtes hon om livet i ett brutalt vansinnesdåd. Hennes avtryck lever kvar i denna utställning.

    Albert Wiking (1956), initiativtagare, fotograf och formgivare. Wiking har ett flertal utställningar och böcker bakom sig, däribland Eldvatten (1998) om kända och okända människors relation till alkohol, som först visades i Lunds konsthall och sedan turnerade under flera år och sågs av över en miljon besökare.

    Oscar Edlund, (1979), initiativtagare, ansvarig för intervjuer och rekrytering. Edlund har tidigare arbetat för Sveriges Television, H.M. Konungens stiftelse Ungt Ledarskap och Nobelstiftelsen. Wiking och Edlund har tidigare tillsammans producerat boken och utställningen Rött – Mellan Kärlek och Revolution (2001).

    Daniel Rydén har skrivit texten och Henrik Lörstad har gjort ljuddesignen till utställningen.

    Här kan du ladda ner ljudboken We Have A Dream http://wehaveadream.se/ljudbok/ Uppläsare är Elisabeth Åsbrink & David Åsbrink.

    Läs gärna mer om projektet på www.wehaveadream.se

    Samtal & Evenemang under utställningen We Have A Dream

     

     
    Gå till artikel
  • As Told

    30 nov 2016

    As Told

    Ana Gallardo, Tamar Guimarães & Kasper Akhøj, Emily Wardill
    10 december 2016 – 5 mars 2017

    Varje dag matas vi med berättelser, iakttagelser, uppmaningar, bekännelser, påståenden, anekdoter. Några passerar obemärkt förbi, medan andra kan vara avgörande för hur vi uppfattar vår omvärld. 

    Den moderna konsten gjorde länge åtskillnad mellan det sedda och det berättade. De visuella konsternas självständighet ansågs förankrad i en djupare förståelse av tystnad, ett motstånd mot berättandets uppradade händelser. I samtidskonsten ser man ett annat förhållningssätt. Det visuella blir en del av ett större spel med olika uttryck som även innefattar det talade och skrivna ordet.

    Konsten av idag använder istället ofta språket som verktyg för att granska och omvandla vardagens berättelser. Lunds konsthall visar nu verk av fyra konstnärer som kommer från olika länder och är födda under olika årtionden. Det som förenar dem alla är att de arbetar med personliga berättelser som löser upp gränsen mellan verklighet och fiktion.  

    Ana Gallardo har mött äldre latinamerikanska kvinnor, nu bosatta i Malmö och Lund och lyssnat till deras berättelser om att tvingas byta land. Hon har också mer spontant träffat kvinnor från Träffpunkter för seniorer i Lund, och som en del av konstnärens arbete har en tillfällig mötesplats installerats för dem i konsthallen.

    Tamar Guimarães undersöker hur representation fungerar, var gränsen till fiktionen går, vad man kan tala om i olika sammanhang. Hon intresserar sig för berättelser som omgärdar konstnären, kuratorn och institutionen. Vi visar ett nytt konstverk om detta, och dessutom en samproduktion av Tamar Guimarães och Kasper Akhøj, en film om hur historien kan se ut när den återberättas på nytt.


    Emily Wardill intresserar sig för hur människor uppfattar faktiska skeenden på olika vis, men också hur dokumentation kan påverka vår förståelse av verkligheten. Hennes filmer gestaltar hur effektivt det drömlika och det absurda kan tränga in i det vardagliga.

    En handfull verk presenteras i utställningen, och det är ingen tillfällighet att de oftast återger kvinnors berättelser. Utställningen förmedlar uppfattningar om verkligheten som sällan når fram till en bredare publik och utmanar på så sätt därmed en historieskrivning som traditionellt varit mansdominerad.

    Läs mer i katalogen As Told 

    Gå till artikel

Faktaansvarig:    
Ändrad: 2017-03-06