Peter Johansson

Anslagstavlan, Smörlyckans idrottsplats, Möllevången, Lund, 2004.

Det är kanske inte många som sett den? Den sitter litet undanskymd på en plats som man knappast besöker om man inte är aktiv idrottsutövare eller fotbollsförälder och bosatt i norra delen av Lund. Åtskilliga har säkert inte ens betraktat den som ett konstverk överhuvudtaget utan mer som en överdekorerad anslagstavla. Men det finns faktiskt en tanke bakom dekorationerna som utförts av Peter Johansson.

För de Lundabor som besökte Lunds konsthall på 1990-talet är kanske Peter Johansson mest känd som den som 1997 skapade bastun. Här kunde besökarna tvätta sig i kopparklädda duschar stående på släta, svarta klapperstenar och basta i ett rum med känsla av kyrka, med bastupannan som ett altare i mitten. Huset för omklädning var byggt av mjölkvit plexi, som lyste magiskt när mörkret föll. Längre från ett kommunalt badhus kunde man inte komma.

Ända sedan Peter Johanssons namn började synas i det svenska konstlivet har det förknippats med ett intresse för det svenska kulturarvet, såsom det har marknadsförts i ett internationellt perspektiv. Bilden av Sverige som ett land fullt av dalahästar, midsommarstänger med dansande kullor och knuttimrade stugor. Ett tidigt exempel är världsutställningen i New York 1939, då de svenska montrarna fylldes av dalahästar, folkdräkter, kurbitsmåleri och annan hemslöjd som exempel på svensk folkkultur. Att mycket av detta sedan kommit att bli våra vanligaste turistsouvenirer är inte någon slump utan en medveten strategi med rötter långt tillbaka i tiden.

I detta Dalarna, som man skulle kunna kalla de svenska souvenirernas vagga, föddes Peter Johansson. Här växte han upp bland knuttimrade stugor och dalahästtillverkning. Hans far var kyrkomålare och hans mor hade en våffelstuga inredd med allehanda lokal folklore. Inte är det konstigt att detta så småningom stod honom upp i halsen och att han under många år ägnat sig åt att granska denna bild av Sverige. I en lång rad verk har han arbetat sig igenom sitt familjearv. Ett tidigt verk är fotoserien How to Cook a Souvenir, som illustrerar hur en dalahäst sågas i stycken och förpackas likt fläskkotletterna i kyldisken. Ett lustmord på en nationalklenod som väckte uppseende. På senare år har Peter Johansson ägnat sig åt att kritiskt granska baksidorna av hyllandet av det genuint svenska. Under ytan döljer sig nationalism och främlingsfientlighet som utnyttjas av grupper med rasistiska förtecken. Det är inte utan anledning Sverigedemokraterna klär sig i folkdräkt, men faktiskt är det så att många av de mönster vi ser i svenskt folkloremåleri också återfinns på andra håll i världen.

Det är mot denna bakgrund vi bör se dekorationerna vid Smörlyckans idrottsområde. År 2003 var det dags för upprustning av idrottsplatsen som ligger intill bostadsområdet Norra Fäladen, där det bor människor med rötter från hela världen. Här skulle byggas omklädningsrum och duschrum för alla som utnyttjar de många fotbolls- och tennisplaner som tillhör anläggningen. En mindre summa avsattes för konstnärlig utsmyckning. Denna skulle vara placerad på en yttervägg, och på samma vägg fanns behov av en anslagstavla. Uppdraget gick till Peter Johansson som beslöt att göra det han kallar en skylthållare. Fem glasade skyltskåp är infattade i stora plåtar som sågats ut i olika mönster och målats i varma solgula och ockrafärgade nyanser med mindre detaljer i andra kulörer. Själv beskriver han det som att de gula färgerna ska ge associationer till smör och lycka och att formerna i plåten ska smälta och flyta ut som smör i solsken. Mönstren har han hämtat ur barnböcker och ur olika kulturers dekor- och ornamentstraditioner i en önskan om att smälta samman detta till en ny sorts folklore. Här ska man kunna finna något att känna igen, oavsett var man har sina rötter.

Text: Elisabet Carlström

Kurator: Cecilia Nelson