Mats Andersson

Torna Hällestad 1:3, 5, Torna Hällestadskolan, 2008.


Historien om Torna Hällestadskolan startar redan i början av förra seklet när den år 1900 uppförs utmed den centrala byvägen i den lilla byn Torna Hällestad, 15 km öster om Lund. Generation efter generation elever fyller skolan fram tills det att de minskade barnkullarna på landsbygden under sextio- och sjuttiotalen tvingar skolan att lägga ner sin verksamhet på grund av elevbrist år 1968. Tjugo år senare har den demografiska kurvan återigen vänt och skolan öppnar på nytt. Och ytterligare några år in på det nya seklet är skolan i behov av fler och större lokaler för att kunna inhysa alla sina lågstadieklasser.

I Mats Anderssons konstnärskap spelar historia en central roll i de berättelser och förskjutningar som uppstår i skärningspunkten mellan arkitektur, konst och liv. Modeller, kulisser och arkitektoniska element utförda med stor detaljrikedom blir i hans arbeten den scen där berättelser utspelar sig som förenar tid och rum. Minnen från tidigare händelser lever vidare och tycks vilja utmana en linjär tidsuppfattning och den glömska av ett tidigare nu som följer i dess spår. I Anderssons verk har vårt förhållande till vår omgivning inga klara tidsgränser, utan uppträder snarare som en flytande dialog mellan dåtid och framtid.

För att möta upp de nya behoven som uppstått på Torna Hällestadskolan renoveras huvudbyggnaden, väggar rivs, man skapar nya rum för nya funktioner och bakom den ursprungliga huvudbyggnaden bygger man ut skolan med en ny tillbyggnad. Den nya byggnaden döljs bakom den gamla tidstypiska sekelskiftesfasaden och förblir osynlig från byvägen. Den gamla byskolan lämnas på så vis både intakt och blir samtidigt något alldeles nytt.

Verket Torna-Hällestad 1:3,5 tar sitt avstamp i denna förväntansfulla tid av omvandling i skolans historia. Den ursprungliga skolbyggnaden har i Anderssons version genomgått en skalförskjutning och förminskats tre och en halv gånger. Ett tvärsnitt längs taknocken kapar den mitt itu på samma sätt som byggmodeller kapas för att lämna interiören fullt synlig. I form av ett växthus, placerat på skolgården, med väggar och tak i härdat glas som vilar på en tegelmur i samma röda färg som skolbyggnadens tegelväggar skapar Mats Andersson ett subtilt släktskap mellan de två huskropparna – sekelskiftesbyggnaden och växthuset tycks reflektera varandras öden och framtida bruk.

Den gamla skolbyggnaden får ett nytt innehåll i ett gammalt skal, medan växthuset tycks bereda plats åt hela skolans historia och framtid på en och samma gång. Dess yttre form bär på tydliga spår från förr, samtidigt som dess transparens låter oss obehindrat blicka ut och in och bortanför, vilket förvandlar växthuset från en begränsad yta till en plats som rymmer all den spänning och förväntan inför vad som kan ske i framtiden. Skalförskjutningen är en oerhörd viktig detalj just därför att den får växthuset att pendla mellan ytterligare två bestämda punkter – arkitektur och skulptur.

Växthuset är tillräckligt stort för att upplevas som arkitektur, samtidigt som de skulpturala kvaliteterna betonas genom den kraftiga förminskningen. Ett svävande tillstånd uppstår – en lek mellan tid och rum, monument och bruksbyggnad, historia och framtid. Det vilar således en metaforisk poesi över Mats Anderssons växthus och dess relation till byskolan och lärandet – det är ett hus att växa och frodas i, ett hus att odla och sköta om, ett hus att minnas och tänka fritt i, ett hus som rymmer både dåtid och framtid.

Text: Elena Tzotzi

Kurator: Åsa Nacking