Hans Scherer

alleirbaG, Gruppboende Råbylund, Lund, 2012.

tjock aluminiumplåt som har brutits upp i olika lager och omges av färgglada kanter.

I Hans Scherers arbeten finner man gång på gång en enträgen fascination inför motståndet i materialet, som styr arbetsprocessen och pekar ut riktningen vare sig det handlar om skumgummibitar eller aluminiumplåt. Med teckning som utgångspunkt är Scherers skulpturala bildskapande ett ständigt utforskande av olika material. Bilden dekonstrueras och fragmenteras i takt med att dessa material vrids och vänds och ”missbrukas”. Vad som träder fram genom transformationen är nya, uppbrutna bilder där processen och handlingen leder vägen. Yta och volym, färg och linje drivs på för att landa i en rytm och en taktilitet där de olika lagren rymmer många möjliga läsningar.

I ett verk som Running Colors (2007) har färgerna fått skulptural kropp och därmed satts i rörelse. De rör sig, kolliderar, ger vika, böjs och fortsätter vidare i en ny riktning, och samtidigt ger de form och utseende åt det omgivande rummet. Intresset för att just bryta och vika bilden och därmed utmana den fysiska bildytan framträder tydligt i verket Folded Landscape (2010) där tjock aluminiumplåt brutits upp i olika lager för att sedan genom de färglagda kanterna generera avstånd, glapp och perspektiv som i sin tur låter den ursprungliga teckningen av ett landskap sakta träda fram.

Hans Scherers platsspecifika verk i Södra Råbylund, en bänk utanför serviceboendet Bursan, tycks frusen i ett ögonblick mellan upplösning och tät sammanstrålning. Bänken gestaltar ett tillstånd av motsats och överraskning. De ihåliga aluminiumrören som vid första anblick kan förefalla stela och obekväma skapar i själva verket en mjuk resonans. Rören suggererar rörelse och tycks sväva några centimeter ovanför marken. Samtidigt erbjuder denna bänk just en plats för lugn, paus och vila för de boende. De futuristiska rymdfarkostassociationerna bryts tvärt av de primärfärgade armbågsstöden.

Förhållandet mellan konstverk och funktion – mellan skulptur och bänk – bryts, bänds och viks för att framträda på nytt.

Text: Elena Tzotzi

Kurator: Anders Kreuger