Mats Adelman

Ugglebänk, Pärlugglan, Hollows Lands, Skogsfåglar, Nyvångskolan, Dalby, 2011.

Biotoper är den biologiska termen för den typ av omgivning där vissa växt- och djursamhällen trivs och hör hemma. Varje plats specifika egenskaper är därför avgörande för det växt- och djurliv som existerar där. Med industrialismens intåg kom de naturliga biotoperna att förändras och idag är alla biotoper i någon mån påverkade av mänsklig verksamhet. Järnvägar, åkerbruk, industrier och djurhållning är exempel på faktorer som direkt har skapat nya biotoper såsom ängar, lövskog och dammar. Men även urgröpta stenbrott, lummiga parker, välkrattade kyrkogårdar och övergivna fabriksbyggnader tillhör den nya familjen biotoper. Berguven, en av världens största ugglor, trivs exempelvis mycket bra i bergiga skogstrakter, på stupande bergsbranter och klippiga skärgårdsöar. Men trots att den främst förknippas med vildmark, har berguven även hittat sin plats i städerna och då främst i gamla hus, industriområden eller i närheten av soptippar. Ödsliga glesbygdslandskap, stugor i ruiner och övergivna fabriker som ekar av postindustriell tomhet befolkar Mats Adelmans bildvärld, men även mörka skogar, snår och en fauna som tagit över och utgör den nya ordningen. Och i denna förunderliga skärningspunkt mellan natur och kultur tar hans konstnärskap vid.

 

På Nyvångskolan i Dalby, en grundskola med låg-, mellan- och högstadieklasser, förenar Adelman interiör och exteriör. Staden flyter ihop med vildmarken, skolbyggnadens atrium kopplas ihop med skolgården och tvärtom. En bänk ute på skolgården ser ut att ha stått där långt före skolan kom dit, som ett kvarlämnat spår från en annan tid. Det äldre röda teglet, på vilket bänkens träskiva vilar, tycks inspirera skolbyggnadens nya huskropp som anpassat sig till sin omgivning för att smälta in i den nya miljön. På bänkens tegelfundament sitter två ugglor – en berguv och en kattuggla; arter som funnit nya livsmiljöer i stadsområden och bosatt sig i lador, torn och gamla industribyggnader. Som en egen biotop tog bänken emot ugglorna en gång i tiden och kommer även att ta emot de nya bosättarna när de flyttar in på skolgården.

 

Inomhus, i skolans atrium och i anslutning till trappan som förbinder de olika våningsplanen, har Adelman arbetat med verk som placerats på väggen intill varje trappavsats. Ett vertikalt narrativ byggs upp längs med trappan där varje våning får sitt eget kapitel för att tillsammans förenas i en större berättelse. På en kal, till synes helt död trädgren sitter en samling olika fåglar med rik fjäderdräkt, en tuschlavering återger ett drömlikt landskap som halvt upplöst låter oss ana ett hus i en skogsdunge, en uggla flyger lågt under trappan och tycks vara på väg ut från skolbyggnaden. Gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut och skapar en illusion av en annan värld som löser upp det befintliga rummet. Parallellt med sin fysiska och funktionella verklighet är trappan eller övergången mellan de olika våningsplanen – de olika årskurserna – också ett sinnestillstånd. Likt ruderatmark, som ständigt störs av mänsklig aktivitet och därför ligger öppen utan täckande växtlighet men full av exotiska arter (ogräs), är trapphuset både den vältrafikerade transportsträcka som förbinder de olika våningarna, men framförallt den plats där de mest oväntade upptäckter kan ske. Som små felande pusselbitar sätter Mats Adelmans ingrepp igång hela det maskineri som kallas fantasi och som har förmågan att sammanlänka dröm och verklighet, geografi och mytologi, natur och kultur.

 

Text: Elena Tzotzi

 

Kurator: Åsa Nacking