Matts Leiderstam

Periskop, Häckebergaskolan, Genarp, 2012.

Att vidga sina vyer eller att se bortom sin egen horisont är båda uttryck där seendet och landskapet sätts i relation till varandra för att antyda en insikt bortanför det uppenbara och välbekanta. Under 1600-talet föddes idén om resandet för nyfikenhetens och lärandets skull, och detta påstods allteftersom vara en nödvändighet för att utveckla och utvidga sitt sinne och sin kunskap om världen. Unga bemedlade, främst män gav sig ut på långa bildningsresor runt omkring Europa, som ofta varade i flera år, för att studera språk, arkitektur, geografi, konst och kultur. Detta fenomen kom att benämnas "Grand Tour" och utvecklades så småningom till en snitslad bana utefter alla de klassiska måste-se-attraktionerna. Men denna resa kom i lika hög grad att definiera den typ av kunskap och erfarenhet som konstituerade grunden för en ansedd bildning och kultiverandet av god smak.

Matts Leiderstam har konsekvent arbetat i ständig dialog med måleriets historia. Han intresserar sig för betraktarens nyfikna blick dels som metod för varseblivning av ens eget seende, men även som pretext för att diskutera kulturella klichéer, invanda tankemönster och ett passivt seende. Genom att kopiera eller parafrasera äldre målningar har Leiderstam metodiskt sökt efter förbisedda detaljer, dolda berättelser och små förskjutningar för att synliggöra existensen av en parallell läsning av den traditionella konsthistorien – en läsning som rymmer flera infallsvinklar än de redan fastslagna. Det är därför ingen slump att "Grand Tour" får agera titel på det omfattande verk som växer fram under perioden 1997–2007 och utvecklas till ett detaljerat arkiv bestående av målningar, böcker, optiska hjälpmedel såsom kikare, förstoringsglas, ljusbord med mera. I Leiderstams verk har betydelsen av resandet förskjutits från idén om den enda rätta Bildningsresan till upptäckten och insikten om en pluralitet av perspektiv och att i just denna insikt ligger den stora utmaningen om ett ”annat seende”.

Leiderstams verk på Häckebergaskolan i Genarp är ett 9 meter högt periskop i lärkträ placerat centralt framför huvudentrén där man vanligtvis finner skolans flaggstång. Som ett högrest monument markerar periskopet platsens offentlighet – det är ett objekt för folk att samlas kring, bestämma möte vid eller referera till som riktmärke. Men på samma gång löser det upp sin egen position genom att tillåta blicken att färdas långt bort över skolbyggnaden, bortanför skolgården och ut över landskapets vidder, över de välhållna åkrarna vid foten av en skogbeklädd ås, på gränsen mellan tätort och landsort.

Mycket av det klassiska landskapsmåleriet har handlat om en nostalgisk blick över en förlorad natur och en önskan om att återupprätta ett förgånget tillstånd. Det har handlat om ett seende som vurmar för den natur som gått förlorad i industrialismens spår. Men det är inte inom den romantiska landskapstraditionen som Matts Leiderstams periskop opererar, för här finns ingen nostalgi inför det forna landskapet. Snarare tycks periskopet vara en bärare av kulturella frågeställningar, såsom: Hur ser vi? Vad styr vår blick? Vad är det vi ser? Periskopet är på så sätt en social skulptur där frågan om hur vi förskaffar oss ny kunskap går hand i hand med hur och vad vi väljer att se. Matts Leiderstam insisterar på ett ”annat sätt att se” där likhet i förhållande till olikhet beror på hur vi ställer in blicken.

Text: Elena Tzotzi

Kurator: Åsa Nacking

Foto: Terje Östling