Marianne Lindberg De Geer

Rabbit Tales - A Study in Unhuman Sexual Expectations, förskolan Blåtunga, Linero, Lund, 2015.

En stående kanin och en liggande i förgrunden framför en lekplats.

Sagor om kaniner, eller Rabbit Tales, kallar Marianne Lindberg De Geer sitt verk på
gräsmattan utanför förskolan Blåtunga. Nog är det också sagor som de bägge granitfigurerna leder tankarna till – eller kanske matinéfilmer med talande djur i huvudrollerna. Så stora, stirrande svart-vita ögon har ju knappast verkliga kaniner.

Lika hjälplösa och en smula förvirrade, just som sagofigurer ibland kan vara, verkar också dessa bägge. Kaninen som trillat på rygg får ingen hjälp av sin vän, som ger intryck av att sitta fastfrusen i sin stiliserade pose med framtassarna på magen.

Kanske tänker den på sig själv – det som konstnären här, Marianne Lindberg De Geer, ägnat mycket tid åt. Jag tänker på mig själv heter till och med flera av hennes konstverk, vilket ibland provocerat konstpubliken. En god medborgare och väluppfostrad person förväntas ju i första hand tänka på andra. Ta hänsyn. Tiga och lida, visa förståelse och absolut inte tänka på sig själv. Ändå gör vi det, mest hela tiden: tänker på oss själva.

Faktum är, att frasen kanske inte är fullt så egoistisk som den först verkar. Vill du kunna se och möta en annan människa, måste du ju först våga förstå dig själv. Bara då kan du föreställa dig själv i någon annans situation och känna med henne, och visa empati – en grundläggande mänsklig egenskap.

Den som vill kan också tänka på den styrkegivande parollen det personliga är politiskt – det vill säga, det som händer mig, händer också andra. Genom att tänka på mig själv, genom att beskriva min egen situation, min förtvivlan och rädsla, ger jag styrka till andra som känner likadant. Låter dem förstå att de inte är ensamma.

Samspelet mellan kaninfigurerna kan också ses i ett helt annat ljus. Kanske håller de på med en lek, vilt hoppande och skuttande över förskolans gräsmatta? Uttalsmässigt ligger rabbit mycket nära rabid, som är engelskans ord för rabies – den virussjukdom som orsakar akut hjärninflammation och hos djur leder till aggressivt, oförutsägbart beteende. Därför används rabid också för att beskriva en människa som är galen, fanatisk eller ja, rabiat.

Två kaniner som tokfnittrande svajigt trillar fram mot lekplatsen är en ganska befriande och hoppfull tanke. Verkets undertitel, ”A Study in Unhuman Sexual Expectations”, kan läsas som kritisk mot vår förminskande syn på kaniner som överdrivet fokuserade på fortplantning och artens fortlevnad. Kanske är de i själva verket lika empatiska, insiktsfulla och leksugna som oss, och som barnen på förskolan Blåtunga?

Om Marianne Lindberg De Geer

Marianne Lindberg De Geer, född 1946 i Stockholm, är bildkonstnär, dramatiker och kulturskribent. Hon studerade vid Hovedskous konstskola i Göteborg 1966-1971 och Dramatiska institutets maskörutbildning 1983-1986. Olika variationer av Rabit Tales har producerats sedan slutet av 1990-talet, liknande skulpturinstallationer finns att se bland annat i Kungsträdgården i Stockholm och utanför Dunkers kulturhus i Helsingborg.

Text: Linda Fagerström

Kuratorer: Ulrika Liljenström, Åsa Nacking

Foto: Helene Toresdotter