Astrid Göransson

Mitt namn är Mandelblomman, Mandelblommans förskola, Dalby, 2016.

Närbild på en dockas ansikte, barnhänder som klär på den kläder.

Göranssons verk består av en mobil skulptur, dockan Mandelblomman som bor på förskolan med samma namn i Dalby och en sagobok (med texter av Göransson, David Skoog och Kettil Sergegren) som beskriver hur Mandelblomman “föds - flyttar in ger sig ut” på en “upptäcksfärd” tillsammans med förskolebarnen. Karaktären och skulpturen skapades i dialog, och under flera workshops med barnen på förskolan.

Göransson har redan tidigare arbetat med projekt som baserats på berättelser och erfarenheter knutna till en specifik plats. Under tidskrävande processer samtalar hon och möter människor, för att sedan i samråd med dem gestalta det sagda. Så skedde, förutom i Mitt namn är Mandelblomman, även i projektet På plats i Fridhem där en galjonsfigur föreställande en av de boende i miljonprogramsområdet Fridhem i Karlshamn placerades utomhus på en centralt belägen plats. Göransson tillbringade lång tid på platsen, och inledde ett samtal om trygghet och trygghetssymboler, och om vem i området som kunde tänka sig bli galjonsfigur. Mahmoud Jaber röstades så småningom fram bland tio kandidater som själv anmält sitt intresse för att stå/leka galjonsfigur. I nio av bostadsområdets trappuppgångar sitter fotografier (tagna under en offentlig happening) på de kandidater som inte fick se sig förkroppsligade i galjonsformen .

På flera sätt utmanar Göransson invanda föreställningar om vad offentlig konst kan vara. Bland annat genom att låta sin egen praktik utvecklas i dialog med de människor som berörs av konstverken; men också genom att omförhandla konventionerna kring hur ett verk kan vara knutet till en plats. Mandelblomman är ju som sagt en mobil skulptur i form av en docka, som kan användas och flyttas runt på den förskola hen bebor. Men omförhandlingen rör också den mentala relationen till sammanhanget: den nybyggda förskolan befinner sig i en del av Dalby som är helt nybyggd. För barnen, barnens föräldrar och de anställda på skolan blev processen att skapa karaktären även till ett utforskande av den kollektiva identiteten, av vad det innebär att vara Dalbybo.

Under 80- och 90-talet arbetade konstnären John Ahearn med metoder som på många sätt liknar Göranssons. Platsen för hans flera av hans verk – skulpturer som föreställde personer med lokal förankring – var Bronx i New York. Aherns metod, som utlöste mycket konflikt, inte minst då han som utomstående tog sig rätten att avbilda Bronx-borna, liknade många andra community-baserade konstnärers initiativ vid tiden. Konstnärer som i sina verk utforskade gruppidentiteter och förhållandet mellan individer, det offentliga rummet och konsten. Maria Lind har apropå 90-talets sociala konstpraktiker talat om en “kollaborativ vändning”: en vändning som också kan iakttas hos svenska konstnärer som Elin Wickström och Johanna Billing.

I projektet Mandelblomman syns denna kollektivistiska ambition: men det ska betonas att projektets centrum är en skulptur, som genom sin tillblivelse skapat sammanhang. Konstobjektet har i det här fallet en avgörande roll för projektets utformning och de vägar diskussionerna och mötena tog inom dess ramar.

En annan aspekt som är värd att nämna är att Mitt namn är Mandelblomman är ett projekt som utvecklas över tid. Skulpturen är just nu placerad i förskolans samlingsrum och lekrum. Den sitter på en specialutformad stol, omgärdad av ett ornamenterat tak (en baldakin) och sin mössa (av central betydelse för projektets sagobok). Lite längre ner på väggen hänger dockans ytterkläder och stövlar. Tillsammans med personalen har Göransson bestämt hur Mandelblomman ska visas. Hens närvaro ska vara tydlig, och inspirerande för alla i rummet. Barnen ska alltid känna att de kan använda, leka – kanske gå ut med – Mandelblomman, som likt dem själva är med och definierar vad Dalby egentligen är för plats.

Astrid Göransson är född 1956 och bor och arbetar i Maglaby, Skåne. Hon är utbildad på Konstfack i Stockholm, Malmö Konstskola Forum och Konsthögskolan Valand i Göteborg.

Text: Hans Carlsson

Kurator: Ulrika Liljenström

Foto: Helene Toresdotter