Camilla Løw

Klang, Utsättaregränden, Norra Fäladen, Lund, 2017.

Skulpturer i cortenstål framför en gul tegelbyggnad.

Längs med Klosterängsvägen, precis där cykelvägen som skär genom hela Norra Fäladen mynnar ut, står nu tre stora, mycket påtagliga verk av den norska konstnären Camilla Løw. De tre skulpturerna, en sorts geometriska träd, är placerade på gräsmattan utanför ett särskilt boende. Det är här Norra Fäladens bebyggelse upphör, bara ett hundratal meter från motorvägen. Tre karga skulpturer i en karg omgivning.

Stilmässigt kan man beskriva Løws verk som minimalism, konkretism eller formalism. Eller som en kombination av alla tre. Samtliga verk består av en kvadrat och en ”stam” som sitter ihop sömlöst. Kvadraterna har böjts till så att de skapar tredimensionella former, även ”stammen” har knäckts för att följa kvadratens vinkel. Verken är gjorda av cortenstål, ett material som rostar till en viss gräns och sedan behåller sin patina, en djup orange färg. Verken har ingen fram- eller baksida utan kan ses från alla håll. Alla svetskanter syns, konstruktionerna är råa och uppriktiga, de döljer ingenting. Vid första anblicken kan de tre verken se identiska ut men de har alla sin egen karaktär, sitt unika utseende. Det är individuella verk, liksom vi människor som ska förhålla oss till verken alla är unika.

Det är första gången som Løw arbetar med cortenstål, och som uppdragstagare hade hon vissa önskemål att ta hänsyn till; hon ombads att undvika starka färger, något som hon vanligtvis använder. De boende i området ville att formerna skulle vara lättigenkännliga, och att det skulle finnas en dialog mellan verken och platsen. Just förhållandet mellan människa och miljö är något som var viktigt för Løw när hon skapade sin skulpturala grupp. Hon arbetade utifrån en arbetstitel, ”Klang”, som refererar till materialets inneboende ljud men också de rytmer som uppstår mellan verken och i de inneboende mellanrummen. De tre geometriska träden för en dialog med träden i omgivningen men också med den närliggande arkitekturen. Stålstrukturerna kan upplevas som slutna, men deras placering präglas av öppenhet.

Som träd är verken statiska, fastväxta i marken, men strukturerna för också tankarna till semaforer och signalflaggor, till informationsskyltar och orienteringskontroller. De tre skulpturerna är placerade som landmärken, signaler. De vittnar om dolda språk, en inneboende kommunikation. De är bildmässigt öppna och utan hemligheter. Allting är blottlagt, till och med bultarna och svetsskarvarna. Verken är på samma gång sköra som vikta papper som de är monumentala och tunga.

Løw har också lyckats implementera en fin tidsaspekt i sina verk. Inte bara stålet förändras med tiden utan också verkens omgivning. Skulpturerna har inga tydliga socklar, till sommaren när gräset växt upp blir verket än mer en del av sin omgivning. Dagar och år kommer att passera medan Løws geometriska former står fast i ett evigt samspel mellan objekt, arkitektur och natur.

Camilla Løw (f. 1976, Oslo, Norge) skapar skulpturer som möter betraktaren med grafisk tydlighet och materiell uttrycksskärpa. Verken är ofta sammanställningar av geometriska grundformer. Løws användande av industriella material med geometrisk stramhet frammanar de radikala konstformer som utvecklades under omvälvande skeden under 1900-talet. Häribland kan den ryska konstruktivismen och 1960-talets modulbaserade minimalism nämnas.

Text: Isac Nordgren Jonasson

Kurator: Ulrika Liljenström

Foto: Helene Toresdotter