Miriam Bäckström
Perfect Storm ‒ Miriam Bäckströms gobeläng för Stadshallen i Lund 2024.
Stadshallen har fått ett nytt platsspecifikt konstverk, vilket inte har hänt sedan byggnaden invigdes 1967. Det är ett konstverk i arkitekten Klas Anshelms anda och följer den ambition han hade med byggnaden: att skapa en mötesplats där kontakten mellan ute och inne öppnas upp.
Miriam Bäckström
Miriam Bäckströms (f. 1967 i Stockholm) konstnärliga verksamhet kan beskrivas som
en studie i hur det mänskliga psyket uppfattar förhållandet mellan bild och verklighet. De tidiga arbetena var fotografier av avfolkade hem och öde museisalar, ett slags scenografiska uppsättningar på jakt efter sina karaktärer. De följdes av performativa filmiska studier som närmar sig teater. Under senare år har hon vänt tillbaka till stillbildskameran och utvecklat en unik bildvävsteknik med utgångspunkt i fotografi och digitala tekniker.
Stadshallen
Konstverket för Stadshallen består av en trettio meter lång gobeläng, uppdelad i fem
våder. Utformningen har anpassats efter en särskilt utsedd vägg i byggnadens nedre plan som betraktaren kan ta del av både inifrån och utifrån. Konstverket förändras utifrån betraktarens placering. På nära håll visar sig detaljrikedomen och på distans framträder rörelse och förändring. Arkitekturens specifika kvaliteter med stora fönsterpartier i gatuplanet gör att förbipasserande kan ta del av det upplysta konstverket under kvällen och nattetid.
Gobelängen är utförd i jacquardteknik vid Tilburg Textil Lab i Nederländerna, på
specialanpassade vävstolar som kan klara den avsedda bredden på tre meter. Tråden som väven satts samman med, Trevira CS, är en flamsäker variant som tagits fram för ändamålet av ett spinneri i Como i Italien. För att uppnå den eftersträvade effekten har tolv färgnyanser använts i inslaget och två i varpen.
Konstuppdraget för Stadshallen har pågått sedan 2021, men den specifika
platsen för konstverket utsågs 2022 och först då kunde arbetet med utveckling av bilden påbörjas. Inför framtagningsprocessen av skissen till konstverket studerade konstnären byggnadens särpräglade arkitektur ingående för att fånga dess sammansättning och rytm, ljusinsläpp, färgsättning och karakteristiska detaljer. Alla dessa moment ska interagera med den färdiga bildväven och är med och skapar en illusion, en bild som i sig är en förstärkning av själva byggnaden.
Bildväven tar med andra ord sin utgångspunkt i hela husets arkitektoniska utformning.
Svepande organiska former framträder och försvinner, vrider sig och överraskar. I
bildkompositionen frångås principen om centralperspektivet. Det vill säga att det inte går att uppfatta hela konstverket från en och samma punkt, det krävs att betraktaren förflyttar sig för att ta in helheten. Samma sak gäller för Anshelms karaktäristiska byggnad. Först när du rör dig i den kan du ta in dess fulla komplexitet.
Perfect Storm
Konstverkets titel, Perfect Storm, är ett uttryck som beskriver dramatiska
väderförhållanden som uppstår när en rad händelser, som i sig inte behöver vara särskilt anmärkningsvärda, inträffar samtidigt och förstärker varandra. Uttrycket har använts för att skildra tillstånd när flera olyckliga omständigheter uppstått på en och samma gång och tillsammans förvärrat helheten. Exempelvis hördes det ofta under finanskrisen 2007–08.
Gobelängens expressiva formspråk, som förändras, avtar och förstärks genom dess
utsträckta berättelse, ger mening åt titeln rent visuellt. För att uppleva konstverket fullt ut behöver vi uppfatta det på plats och i dess helhet. Konsten behöver få ta plats. Det gäller också för det intrikata arkitektoniska uttrycket i Anshelms byggnad där komplexa former möts och samspelar. Hela byggnaden är som en skulptur, vilket är ett värde i sig, och som upplevs bäst genom att röra sig runt i byggnaden. Titeln återspeglas inte enbart i det visuella och upplevelseorienterade; den bär också på en uppmaning att tillvarata konstens utrymme i det offentliga.
Med detta konstverk får vi ta del av ett landskap som kan upplevas på olika avstånd och som tar sin utgångspunkt i en överblick och avslutas i detaljen. När blicken
sökande rör sig över väven för att finna dess början, förlopp och avslut är det som om ”bilden innefattar sin egen rörelse”, för att använda konstnärens egna ord. En rörelse som förändras beroende på var i rummet du som betraktare befinner dig. Miriam Bäckström har med sitt sinnrika konstverk arbetat med arkitekturen och byggt vidare på den illusion som huset redan erbjuder.
Konstverk: Perfect Storm, gobeläng för Stadshallen, 2024
Konstnär: Miriam Bäckström
Projektledare för konstverket: Elin Aspeklev, Simona Dumitriu, Åsa Nacking
Text: Åsa Nacking
Foto: Daniel Zachrisson
Lunds konsthall - en del av Lunds kommun