Lena Ignestam

En liten men extraordinär värld, Gruppboendet Margaretavägen 2, Lund, 2006.

Margaretavägen 2 i Lund är ett boende för unga personer med psykiska problem. Var och en har sin egen privata lägenhet, men även gemensamma lokaler finns. Stödjande personal finns på plats dygnet runt. Eftersom så stor del av huset är privat och man ville att de gemensamma utrymmena skulle få sin prägel av de boende enades man om huvudentré och trapphall som en lämplig plats för konstnärlig utsmyckning. På detta sätt blir konsten det första man möter när man kommer på besök.

Verket som Lena Ignestam har skapat kallar hon En liten men extraordinär värld. Det består av en större skulptur placerad i entréplanet och sju mindre väggobjekt utspridda runt entrén och vidare upp i trapphuset till andra våningen. Installationen tar utgångspunkt i rummets förutsättningar och är ett försök att skapa en poetisk stämning med associationer till både serieteckning, vetenskap, natur och klassisk konsthistoria. Titeln är inspirerad av en bok om geologi och jordens utveckling, men det är också en titel som anspelar på att det är ett boendehus vi befinner oss i – varje hus är en värld skapad av de människor som bor där.

Den större skulpturen, Genblomma, är en växtliknande form som skruvar sig upp, med blad som påminner om skålar eller sändare. Dess utgångspunkt är bland annat tankar om förändring och transformering och hur människan interagerar med naturen. Den är ett stycke artificiell natur placerad inomhus som med ett aningen jugendinspirerat uttryck står förankrad i en nisch på entréplan. Nischen skapar både avskildhet, skydd och utvaldhet.

De sju små skulpturerna Cumulus 1–7 är molnliknande formationer placerade först i entrén, sedan vidare uppåt på trapphusets betongväggar och slutligen på andra våningen. De är polerade och behandlade på varierande sätt för att fånga upp olika ljus och skiftningar.

De kopplar ihop sig med Genblomma, aktiverar rummet vidare och skapar en rörelse uppåt. Det blir en himmel inomhus. Genblomma kan sägas stå för utveckling, växande och förändring och Cumulus-molnen för upplyftning, rörelse och luft.

Materialet i samtliga skulpturer är brons. De modellerades först i lera, sedan gjordes gipsoriginal och därefter är skulpturerna gjutna i sandform. Slutligen gjordes ytbehandling och patinering. Genblomma är110 cm hög och 65 cm på bredaste stället. Cumulusmolnen är 30–40 cm långa och 20–25 cm breda, med en tjocklek på 5–8 cm.

I november 2006 när verket var färdiginstallerat och de nya hyresgästerna, sju unga pojkar, hade flyttat in kom konstnären på besök. Pojkarna visade sina lägenheter och berättade om sina intressen, Lena Ignestam visade sitt konstverk och berättade om hur hon arbetat med det. Runt fikabordet blev det livliga diskussioner där alla bidrog med sina egna associationer och tankar.

Förhoppningen är att konstverket i framtiden ska öppna vägar till nya samtal och tolkningar för dem som bor i huset. De olika molnens individuella utformning understryker idén om att varje människa är unik och har sina speciella egenskaper. Det finns ett moln för var och en av de sju personerna i boendet. Kanske vill man välja ut sitt eget favoritmoln så småningom. Genblomman med sina märkliga frukter öppnar sig för allehanda fantasier och liknar ingen växt vi har sett. Den vänder sig mot det okända och är kanske inbegripen i en pågående förändringsprocess, men vi vet inte vart den leder. På liknande sätt är de unga personerna i gruppboendet på väg att utvecklas inför vuxenlivet.

Kurator och textförfattare: Elisabet Carlström

Foto: Terje Östling