Charlotte Walentin

Utflykten, Klostergårdens bibliotek, Lund, 2014.

Charlotte Walentins verk Utflykten som hänger i Klostergårdens bibliotek består av tjugotvå diskar i olika färger, material och storlekar. Vissa diskar är grupperade, andra är solitärer. De runda plattorna ger illusionen av att vara klot, planeter i ett solsystem eller flera. Deras inbördes placering och relation till varandra motsvarar planeternas hemvist i ett fiktivt universum. Verkets titel Utflykten refererar till äventyr, till läsandet som en upptäcksfärd.

Något som utmärker verken och uttrycker deras individualitet är ytorna och deras strukturer. Många är enfärgade men ytorna har krackelerat som torkad lera. En stor disk långt ut till vänster på den vägg som har flest verk (tolv stycken) skimrar i silver och grått mot en svart bakgrund. Färgen flyter ut som en rök eller olja i vatten. En annan disk är också svart i botten men matt, och inslagen av guld är som puder eller stoft. Den skrovliga ytan förstärker känslan av ett tredimensionellt objekt.

Snett nedanför, till höger, hänger en skiva i lila och beige toner vars yta är så krackelerad att den liknar ett tyg. Ytan är samtidigt helt platt och ljuset som reflekteras i glaset förändrar bilden helt beroende på perceptionsvinkeln. Skiftningarna i färgen får disken att likna en gasplanet likt Jupiter eller Neptunus.

Ovanför där bibliotekarierna sitter hänger ett ensamt objekt, skimrande i guld. Den för framförallt tankarna till en sol med en pulserande yta av flytande materia. Walentin skapar en stark effekt genom att placera denna disk för sig själv, långt från de andra objekten. Solen och dess guldliknande färg har väckt fascination genom alla tider och associationer till Ikarosmyten, alkemi och astronomins utveckling ligger nära till hands när man tittar på Walentins runda målning.

De stora glasfönstren som utgör bibliotekets fasad bildar en spegling mellan verken och himlen utanför. Eftersom verken sitter så högt upp på väggarna fungerar de väldigt bra att se utifrån, genom rutorna. Offentliga verk ska gärna, förutom att berika en plats, knyta samman konsten med miljön som den tar i anspråk. Charlotte Walentins verk gör bådadera, med eftertryck.

Text: Isac Nordgren

Kurator: Ulrika Liljenström

Foto: Helene Toresdotter