A Kassen

Swap, Gymnasieskolan Spyken, Lund, 2017.

Swap! Just så, med ett utropstecken, känns det naturligt att säga swap – engelskans uttryck för att byta ut någonting. Det är onomatopoetiskt, det vill säga ett ljudhärmande ord, som låter som sin betydelse. Likt svenskans kvittra eller mumla.

Swap heter också det konstverk som den danska konstnärsgruppen A Kassen (Christian Bretton-Meyer, Morten Steen Hebsgaard, Søren Petersen och Tommy Petersen) skapat för gymnasieskolan Spyken. Konstnärerna har låtit marksten från den gamla och nya delen av skolgården byta plats – eller på engelska ”swap place”. Resultatet är en försiktigt, men ändå markant förändring.

Subtila förskjutningar i välkända miljöer är typiskt för hur A Kassen arbetar. Det kan handla om en uppochnedvänd byggnadsfasad som i Flip Facade från 2010 eller en Pigeon Portal som 2008 i Köpenhamn släppte in duvor i en konsthall. I Drip från 2006 överraskades vernissagepubliken på ett galleri, när de insåg att vattenläckan i innertaket faktiskt var ett konstverk som droppade vitt vin.

På Spyken har A Kassen alltså plockat äldre, ojämn gatsten från skolans innergård och placerat dem i en cirkelform mitt i den släta, yngre markstenen framför byggnaden – och tvärtom. Massproducerad betong ligger nu bredvid granitkuber huggna för hand, i två korresponderande cirklar som liksom bytt skinn med varandra.

Att forma en stencirkel kan, åtminstone skenbart, framstå som en enkel handling. Men glöm inte att många av de äldsta spåren vi har efter svunna civilisationer är just stencirklar; ringmurar som skänkt människor i en by trygghet och skydd. Eller tänk på stenar runt en öppen eld som är en symbol så självklar att vi knappt reflekterar över den; en bild av härden, hemmet. Vestatemplet på forum i det antika Rom var cirkelformat just därför – templets rundade väggar representerade den heliga härden, det hem som riket Rom var för miljontals invånare.

Tillsammans med kvadraten och triangeln är cirkeln den mest grundläggande av våra geometriska figurer. Dess form har fascinerat tänkare under tusentals år. ”Rubba inte mina cirklar!” lär den grekiska filosofen Arkimedes ha utbrustit då hemstaden Syrakusa invaderades av soldater, just då han löste ett matematiskt problem genom att rita cirklar i gruset på marken. Mot 1400-talets slut gestaltade Leonardo da Vinci den mänskliga kroppens gudomligt harmoniska proportioner i den Vitruvianske mannen, vars utsträckta armar och ben perfekt passar in i en cirkel och kvadrat. Cirkeln var också utgångspunkt i den konstnärliga metod som lärdes ut vid konstskolan Bauhaus i Tyskland under 1920-talet – faktum är att kursplanerna var cirkelformade.

Cirklarna i Swap knyter alltså an till en lång arkitektur- och konsthistorisk tradition. De kan också tolkas som magiska öppningar, sammankopplade med varandra genom den sinsemellan utbytta markbeläggningen. Tänk om det går att kliva in i den ena cirkeln och med ett snabbt fingerknäpp – swap! – transporteras över till den andra.

Text: Linda Fagerström

Kuratorer: Åsa Nacking, Ulrika Liljenström

Foto: Helene Toresdotter