Toxoplasma på Lund C

Gatukonstens pionjärer fortsätter att ta plats på Lunds Centralstation.

Om Toxoplasma

Toxoplasma består av konstnärerna Akay och Olabo, som har arbetat tillsammans till och från under olika namn. För de båda konstnärerna är samarbeten med andra och det interaktiva – möjligheten för betraktaren att engagera sig i verken – ett genomgående arbetssätt. Många konstnärer som arbetar illegalt i det offentliga rummet använder sig av pseudonymer. Anledningarna kan vara flera. Det kan vara ett sätt att skydda sin identitet eller undvika rättsliga följder. För Toxoplasmas del riktar det gemensamma artistnamnet fokus bort från konstnärernas egna identiteter till vad de upplever som centralt, sin arbetsprocess och betraktarens relation till konsten.

Toxoplasma har skapat och visat verk både i det offentliga rummet och på flertalet konstinstitutioner, nu senast Bonniers konsthall, Wallstreet Stockholm, och Gallery Steinsland Berliner i Stockholm.

Om verken

Under perioden april till oktober 2023 visar Toxoplasma en serie konstverk specifikt skapade för Lunds Centralstation. Tre annonser för begagnade cyklar slås upp vid uppgångarna till perrongerna, och det är en DBS, en Raleigh och en Vikhoj som erbjuds.

Två viktiga frågor inom gatukonsten är den om var stadens gränser går, och vem som har rätt att sätta sin prägel på densamma. Priset för att annonsera via etablerade reklamytor i staden är högt. Det kostar på att synas och möjligheten att ta plats i det offentliga rummet på andra sätt är begränsad. Att hyra en annonsplats för att sälja en cykel som kostar 400 kr skulle vara en ren förlustaffär.

Genom att vända och vrida på reklamformatet väcker Toxoplasma tanken på vem eller vilka det är som har råd att visa upp sitt budskap eller sitt varumärke i staden. En fråga som den illegalt skapade konsten i det offentliga rummet väcker är: vad skulle hända om alla tog sig den här friheten? Toxoplasma bjuder med sina nya verk in lundaborna till dialog och interaktion. Den som känner sig manad kan ta tillfället i akt och svara på annonsen.

Om Akay

Under slutet av 1980-talet började Akay att måla graffiti och var en del av, den numera kultförklarade, gruppen VIM (Vandals In Motion). Sedan slutet av 1990-talet har Akay arbetat med såväl skulpturala objekt, texter, aktioner som installationer det offentliga rummet. Flera av sina mest kända verk har han gjort tillsammans med andra konstnärer och under andra namn, Bröderna Barsky eller AKKP (Akay och Klisterpeter), Brakay (Akay och Brad Downey), Guilty Guilty (Akay och Adams) för att enbart nämna några.

Om Olabo

Olabo, inledningsvis Mr Olabo, återupptog sitt konstnärliga utövande under tidigt 2000-tal med att utföra verk i större format för det offentliga rummet. Mest uppmärksamhet har ”Hyenorna vid Stureplan”, från 2010, rönt. Verket installerades tillsammans med Folke som också bidrog till den informationstext som installerades på platsen och beskrev Stureplans hyenornas liv och leverne. Verket var en kommentar till den ökade segregationen och den kultur som fanns runt Stureplan vid samma tid.

Om Gatukonst

Det finns ingen fastslagen definition för gatukonsten (engelskans street art) mer än att det är en form av offentlig konst som ofta verkar illegalt i en stadsmiljö. Som konstgenre kan gatukonsten trots allt sägas definieras av dess stora variation gällande uttryck och material: stickers, stenciler, affischer, skulpturer, skyltar, installationer, interventioner och performance. Det finns inget statiskt i gatukonstens uttryck och svårigheten att låta sig definieras kan sägas utgöra dess kärna. Det är en konstgenre som ständigt är i rörelse och där det platsspecifika många gånger skapar verkens unika uttryck.

Gatukonsten och graffitin har stora skillnader sinsemellan men också vissa likheter, som deras anarkistiska drag och förhållningssättet till det offentliga rummet. De verkar i en gråzon för vad samhället i stort menar är legitima konstnärliga uttryck. En graffitimålares pieces accepteras oftast lättare av gemene man än deras tags. Gatukonstens lekfullhet och skiftande uttryck kan vara en förklaring till varför den, till skillnad från graffittin, inte blivit lika kritiserad sedan dess intåg i Sverige, även om gatukonsten också möter motstånd från såväl det offentliga som av det privata. Den stora likheten ligger i frågan om var stadens gränser går och vem som har rätt att sätta sin prägel på den. Många gatukonstnärer ger uttryck för att de saknar ett personligt tilltal i det offentliga rummet, och drivs av sin kärlek till den stad de bor och verkar i.

Projektet är ett samarbete med Trafikverket.

För mer information vänligen kontakta:

Elin Aspeklev, projektledare LundART, elin.aspeklev@lund.se, 046-359 3097