(dys)function

Utgångspunkten för (dys)function var mycket medvetet det visuella snarare än det tematiska. Först valde kuratorerna konstnärer som de gärna ville visa eftersom de uppfattade något gemensamt i deras visuella tänkande, även om uttrycksätten var olika. Först därefter formulerades temat och titeln.

Att se och betrakta ingår i varje upplevelse av bildkonst. (dys)function tog fasta på de olika möjligheter till kommunikation som konsten erbjuder, i synnerhet den som fungerar icke-språkligt, d.v.s. både icke-verbalt och icke-textuellt. Utställningen ville lyfta fram bilden och formen som kommunikationsmedel just därför att dessa så ofta åsidosätts i jakten på en tydlig underliggande berättelse. Utställningen riktade sig till en publik som är beredd att se och som samtidigt vågar ifrågasätta sitt seende. Därmed inte sagt att den var rent fenomenologisk. Med verk som på olika sätt handlade om varseblivning visade (dys)function att det visuella är en vittförgrenad konstnärlig strategi, rentav ett ”konstnärligt språk” som inte undandrar sig förståelse och läsning utan skapar oväntade infallsvinklar och tvingar betraktaren att hitta nya förhållningssätt till sin omgivning med ledning av det som kan igenkännas och identifieras som bild och form.

Utställningen ville också uppmärksamma att ett konstverk kan inbjuda till många olika tolkningar utan att därför förlora i komplexitet, att det öppna inte nödvändigtvis är enkelt. Ett verks betydelse är sällan glasklar eller entydig. Konsten kräver tid och ofta behöver betraktarna vissa nycklar för att kunna nå fram till konstnärens avsikter. Samtidigt har alla självfallet rätt att ta till sig konsten utifrån sina egna referensramar och erfarenheter. (dys)function handlade alltså om kraften i den visuella kommunikationen och om det mellanrum mellan idé och tolkning som kan finnas inbyggt i ett konstverk.

De deltagande konstnärerna Attila CsörgOE, Ceal Floyer, Alexander Gutke och Rivane Neuenschwander kännetecknas av sitt formella raffinemang och sin utpräglat visuella intelligens. De förmår gripa tag, engagera, väcka nyfikenhet och föda nya tankar. Med minimalistisk och repetitiv taktik bearbetar de föremål och redskap hämtade ur en näraliggande och vardaglig miljö. I sig okontroversiella företeelser som såpbubblor, diabildsprojektorer, vattenglas eller gamla vykort blir utsatta för närgångna studier och försåtliga manipulationer.

Utställningens titel, (dys)funktion, markerade en spänning mellan ytterligheter. Både konstnärerna och kuratorerna ville undersöka det dialektiska förhållandet mellan det bokstavliga och det outtalade, det konkreta och det abstrakta, verklighet och vision. Ser vi ser det vi tror oss se? Förstår vi det vi tror oss förstå?

Kuratorer: Åsa Nacking, Mats Stjernstedt

Fotograf: Terje Östling