I panterns pupill

11 september – 14 november 2021

Petrit Halilaj, Poisoned by men in need of some love (2013), installation view at Bundeskunsthalle Bonn. Credit: Simon Vogel / Cologne
Noor Abuarafeh, Joseph Beuys, Kristina Buch, Jimmie Durham, Petrit Halilaj, Henrik Håkansson, Christine Ödlund


Ibland blott öppnas ljudlöst en pupills
ridå. En bild drar in då, som ska fara
igenom kroppens spända stillhet tills
i hjärtat den hör upp att vara.

Rainer Maria Rilkes dikt Pantern har beskrivits som ett av de första försöken att se världen genom ett ickemänskligt djurs ögon. Är det möjligt att förstå och kommunicera med andra arter? Eller lever vi i parallella världar? Den balttyske biologen Jakob von Uexküll (1864-1944) forskade kring hur olika djur, däribland människan, uppfattar sin omvärld med de sinnen med vilka de är utrustade – och ifrågasatte om vi kan få kännedom om någon objektiv värld bortom vår perception.

Idén om människan som skapelsens krona, skild från och satt att härska över, de andra djuren och naturen, har på senare år ifrågasatts av såväl konst och filosofi som vetenskap. Idag lyfter många istället fram människan som en del av naturen, inte minst i samband med en ökad medvetenhet om klimatkrisen. Redan Carl von Linné menade att det inte var någon större skillnad mellan människor och apor, annat än att människan har språk. Men språk är ett vitt begrepp. Samtida forskning visar att djur och rent av växter, har mer utvecklade sätt att kommunicera än vad man tidigare trott. I panterns pupill är en utställning med konstnärer som reflekterar över relationen mellan mänskliga och ickemänskliga djur. 

Kurator: Magnus af Petersens