Värstascenario. Fyra konstnärer från Grönland

6 mars – 30 maj 2021

Installationsbild Värstascenario. Fyra konstnärer från Grönland
Pia Arke, Julie Edel Hardenberg, Elisabeth Heilmann Blind, Jessie Kleemann

På hösten 1974 stod Lunds konsthall som värd för utställningen Grönländsk konst idag. På den tiden var polarisen själva sinnebilden för det oföränderliga. Idag har vi inte längre råd att vara så trygga, eftersom vi ser hur snabbt istäcket i Arktis smälter undan.

Den 11 mars 2020 stod denna rubrik i The Guardian: ”Avsmältningen av is från Grönland och Antarktis närmar sig värstascenariot för klimatet, varnar vetenskapsmännen.” Vi stal genast nyckelordet till vår utställningstitel, för att påminna om hur aktuellt Grönland har råkat bli.

Den 19 juli 2019 tog Jessie Kleemann helikopter till glaciären Sermeq Kujalleq i Västgrönland, där smältvattnet porlar hotfullt, för att genomföra ett av sina transliknande performanceverk. Dokumentationen av Arkhticós Doloros förmedlar den fruktansvärda känslan att som aktör ställas inför klimatkrisens absoluta nollpunkt.

Men detta är inte den enda lins genom vilken utställningstiteln kan läsas. 1995 introducerade Dagens Nyheter sina läsare till postkolonial teori med en serie artiklar beställda av kritikern och författaren Stefan Jonsson. Fotografier av Pia Arke illustrerade alla nio texterna, som också blev en utgångspunkt för hennes egen banbrytande essä Etnoæstetik från samma år.

Trots dagens utvidgade självstyre råder på Grönland, liksom i de flesta postkoloniala samhällen, ännu det koloniala tillståndet. Det går tillbaka till 1720-talets dansk-norska missionsverksamhet och upphörde formellt först 1953, sedan Danmark under Andra världskriget överlåtit det mesta av sin överhöghet över världens största ö till USA.

Av utställningens deltagare är det bara Julie Edel Hardenberg som är permanent bosatt på Grönland. Hennes konstnärskap avslöjar den postkoloniala verkligheten. Hon kartlägger nätverk genomsyrade av nedärvda koloniala privilegier och använder visuella identitetsmarkörer som de grönländska och danska flaggorna.

Elisabeth Heilmann Blind omtolkar och förnyar den förkoloniala inuitiska maskdanstraditionen, som förfäderna till dagens grönländska inuiter på 1100-talet förde med sig från Kanada och Alaska, och berikar den med influenser från japansk dans och ”västerländsk” performancekonst.

Tack till alla deltagande konstnärer och Pia Arkes son Søren Arke Petersen, som ansvarar för kvarlåtenskapen. Tack även till Louisiana Museum of Modern Art i Humlebæk, Kunstmuseum Brandts i Odense, Malmö Konstmuseum och Nuuk Kunstmuseum, som lånat ut verk av Arke, och till Nordisk kulturkontakt, med högkvarter i Helsingfors, för dess generösa ekonomiska stöd.

I samarbete med Konsthallen Kohta i Helsingfors.

Läs utställningskatalogen här