%20483b3431-fb1e-4f14-84a4-1c73865eed63%20(1).jpg)
Anders Hergum. Work for Public Market Square, 2025
De stora kloten av det osagda fortsätter att sväva genom luften. Men det är dags för ett nytt problem, har det horisontella sagt till det vertikala. Sedan började månen, nyss så besatt av att vara i nedan, äntligen att gå i ny.
— Anne Boyer, Det att inte dö
Denna utvidgade konstnärliga undersökning tar avstamp i Anders Hergums praktik, där frågor om rum, byggande och temporalitet utforskas genom skulptur, installation och fotografi i gränslandet mellan fri konst och arkitektur. Hergums arbete präglas av en medvetenhet om det byggdas sociala och poetiska dimensioner: konstruktionen som språk, materialet som bärande idé och rummet som en plats för samarbete. I Reclaim the Framework och Horizontal Progression, som visas i Under gatstenen, formuleras en syn på byggandet som en öppen och reversibel process. De modulära strukturerna av återbrukat material etablerar en arkitektonisk logik som undviker dominans och permanens till förmån för rumslig samverkan.
Hergums fortsatta arbete tar denna hållning som utgångspunkt för att undersöka vad det innebär att arbeta med offentlig konst inom ett utställningssammanhang – inte som representation eller utsmyckning, utan som en praktik som verkar i, genom och bortom det offentliga rummet. Utställningens tidsbegränsning blir en tillfällig knutpunkt för en pågående rumslig och institutionell undersökning. Projektet prövar hur utställningens temporära form kan förstås som en offentlighet i sig, och hur verket kan fortsätta att verka efter utställningens slut: som metod, tanke eller föränderlig fysisk struktur.
I grunden handlar det om att pröva konstens handlingsutrymme i relation till de system som reglerar dess synlighet och rumsliga existens. Hergums verk visar hur byggandet kan förstås som ett kritiskt och generativt språk, där sammanfogning, demontering och återtagande fungerar som former av kunskapsproduktion. När den modulära logiken i Reclaim the Framework förs vidare – som en förskjutning – blir projektet en undersökning av konstverkets ontologi: hur form, funktion och varaktighet omförhandlas i relation till de rum det träder in i.
Att arbeta vidare från konsthallen ut mot nya platser blir ett sätt att pröva konstverkets elasticitet. Genom att låta byggandet fortsätta både som fysisk och begreppslig handling utforskas möjligheten att låta konsten verka som ett slags tänkande i materia – ett byggande som samtidigt är gest och efterklang.
I detta finns det nya verket – Work for Public Market Square – som installeras på konsthallens fasad, i släktskap med David Hammons Day’s End, i dess strävan att dra upp konturerna kring en rumslig frånvaro, och med Charlotte Posenenskes Vierkantrohre Serie-D, där modulär logik och bruksmaterial skapar öppna strukturer för social och rumslig förhandling. Centralt för verket är också samtalets formande kraft – mellan konstnär och curator, mellan konstnär, plats och material – och hur detta samtal kan anta formen av en arkitektonisk metafor som fortsätter att verka även när utställningens ramverk lösts upp.
Det nya verket fungerar som en materiell affisch eller en anslagstavla för något annalkande: en vepa vars proportioner och placering antyder det som pågår innanför fasaden. Genom sin dubbelhet – både sluten och i upplösning – låter verket konsthallen själv framträda som motiv: tegelstenen, byggnaden, Klas Anshelms arkitektur. Som en strukturell skiss av konsthallen ger det en förnimmelse av det som väntar på insidan, medan dess gradvisa uppluckring bär ett löfte om fortsatt rörelse.
Karin Bähler Lavér

Lunds konsthall - en del av Lunds kommun