Vassil Simittchiev

Lunds konsthall har den stora glädjen att presentera en separatutställning med Vassil Simittchiev (född 1938 i Bulgarien). Den består till större delen av nyproducerade verk som ges ett sammanhang genom tillbakablickar på Simittchievs produktion från sjuttiotalet fram till idag. Ambitionen är att ge en mångfacetterad och fördjupad bild av hans uppmärksammade konstnärskap: humoristiskt och storslaget men samtidigt subtilt.

Simittchiev måste betraktas som en av Sveriges viktigaste konceptkonstnärer. För honom är den konstnärliga idén ofta minst lika viktig som dess genomförande. Detta har gällt åtminstone sedan 1975, när han lämnade Bulgariens uttalade politiska och konstnärliga förhållningsregler bakom sig och flyttade till Malmö, där han fortfarande bor och verkar.

Konsten i Folkrepubliken skulle materialisera hyllningar av makten, men Simittchiev ville använda konsten för att kunna tänka fritt. Hans tankebaserade praxis har sedan dess resulterat i en rad betydelsefulla projekt som förverkligats både ute i naturen och inne i staden. En kaj täcks med glas, en gata målas med regnbågens hela färgspektrum – konstverk som uppvisar släktskap med såväl den jämnårige landsmannen Christos inpackade byggnader som Robert Smithsons förflyttningar i landskapet.

För Simittchievs senaste separatutställning på Lunds konsthall 1981 täcktes hela fasaden in med reflekterande folieplåt så att förbipasserande kunde se sig själv och hela Mårtenstorget i den blanka byggnaden. Konstens hus speglade, liksom själva konsten, sin omvärld.

Trettiosex år senare är Simittchiev tillbaka i Lunds konsthall, och denna gång får vi se en konstnär som skalat ner de stora gesterna till förmån för koncentrerade studier av konstnärliga processer, fysikens lagar och livets förutsättningar. Det metafysiska och matematiska, som alltid har funnits där, träder tydligare fram samtidigt som det både otvungna och knivskarpa tilltalet känns igen.

På fasaden ser vi i ett evighetsförlopp hur konstnärens händer formar en klump lera, men utan att producera något resultat. Konsthallens arkitektur och plats i staden uppmärksammas också i andra nyproducerade verk. Återkommer gör också Simittchievs förkärlek för glas. Stora sjok av glas täcker byggnadens innergård.

Gesten att täcka marken med glas känns igen från ett av de tidigare projekten, en performance genomförd 1985 på Hjälmarekajen i Malmö, där Simittchiev dirigerade tunga lastbilar att köra över den glastäckta stenläggningen. Dokumentation av aktionen visas tillsammans med andra verk som är centrala i hans konstnärskap.

Ett annat exempel är Möjlig dissektion – projekt för Dimitrovmausoleet i Sofia från 1999, som föreslår ett snitt genom det mausoleum där den forne bulgariske kommunistledaren Georgi Dimitrov låg balsamerad. Simittchievs dekonstruktions- och bevarandeförslag presenterades samma år som byggnaden sprängdes av den bulgariska regeringen.

Utställningen beledsagas av en illustrerad katalog, gratis för besökarna, med en nyskriven essä av kritikern och författaren Dan Jönsson.

Ett stort tack till konstnären, och också till de institutioner som så generöst låtit oss låna verk ur sina samlingar: Malmö Konstmuseum, Skissernas Museum och Moderna Museet Malmö.

Kuratorer: Hans Carlsson, Emil Nilsson

Fotograf: Helene Toresdotter