Anna Ling

Väktare, Förskolan Ormen Långe, Lund, 2008.


I Sverige finns nio olika familjer groddjur/paddor och sex av dem är rödlistade, d.v.s. utrotningshotade. Väktare är sex utrotningshotade grodor och paddor, som vaktar de olika ingångarna till förskolan Ormen Långe på Östra Torn. Alla sex är skapade i det lilla formatet, eftersom barn har mycket lättare att upptäcka små föremål som vi vuxna inte ser. De är placerade på en fyrkantig betongplatta på en plats de kunde ha suttit om de varit levande.

Alla djuren är utförda i förgylld brons för att dra uppmärksamheten till sig. De har också den karakteristiska knottriga huden. En har med tiden blivit skavd på nosen – någon som försökt att locka fram en prins? Konstnären bakom utsmyckningen, Anna Ling, arbetar ofta i större serier, d.v.s. hon framställer föremål och processer i olika stadier. Så har hon i Observationer på öppet hav i en serie tuschteckningar visat vindarna i olika stadier från stiltje till orkan.

På väggen intill varje djur finns en skylt som beskriver varje grodas egenart: namn, utseende, läte och utbredning. Där finns Långbensgrodan, Gölgrodan, Lökgrodan, Klockgrodan samt Strandpaddan och Grönfläckig padda. Dessa groddjur finns företrädesvis i södra Sverige. I något fall finns de endast på en enda plats. Klockgrodan, vars läte kan påminna om avlägsna kyrkklockor, dog ut redan 1960 men efter utplantering av den danska arten tycks beståndet nu öka av egen kraft.

De största farorna för dessa groddjur är igenväxning av ängar och betesmarker, utdikning av kärr, förstörelse av lekvatten, sänkning av grundvattennivå. Urbaniseringen, bilismen och utvecklingen i det moderna jord- och skogsbruket – detta är de överhängande hoten.

Grodor förekommer mycket i sagans värld, förutom att de kan omvandlas till prinsar kan de hoppa ur munnen om man råkar säga en dumhet. Ibland talar vi också om grodperspektiv, vilket innebär att betrakta ett föremål snett nedifrån. Det perspektiv som barn många gånger har i förhållande till de vuxna.

Ett par år i mitt yrkesliv var jag inköpare av konst till ett landsting. Jag arbetade tillsammans med en grupp politiker. I denna grupp fanns också en politiker som gått på Otte Skölds målarskola. Han kunde se den konstnärliga kvalitén i konstverken. Ibland så kom diskussionen att handla om konst i mer generella ordalag. Då brukade denne politiker säga: ”För herr padda är fru padda det vackraste som finns.” Ett uttryck som sätter fingret på det begränsa(n)de sätt vi ibland ser på konst.

Titeln Väktare hänsyftar både till uppgiften att vakta entrén, men också till barnens ansvar som väktare av naturen. Ordet väktare har nästan en uppfordrande, gammaldags karaktär – det är en viktig uppgift – inget som går att nonchalera.

I en global värld där människor på många sätt förgriper sig på naturen är det viktigt att även de yngsta lär sig att varje levande organism ingår i ett större sammanhang. Att en liten groda eller till och med en hel art försvinner har konsekvenser som inte alltid är direkt uppenbara.

Att barnen får insikt om naturen och kretsloppet – att varje del är beroende av en annan, för sin överlevnad är en nödvändig kunskap. I en värld, där klimathot och miljögifter inte enbart är en angelägenhet för ett enskilt land utan för alla länder. Jordens resurser är ändliga. Vi måste ta tillvara den jord vi har.

Text: Solveig Mansfeld

Kurator: Åsa Nacking