Truls Melin

Paddehattar, Genarpsskola, Genarp, 2004.

Norra Fäladsvägen i Genarp är som vilken bygata som helst. Ekorrarna som springer över gatan behöver inte oroa sig för mer än en enstaka bil då och då, och längs med cykelvägen står späda träd i rader jämte lyktstolparna. Vid en kulle mellan byns skola och den kombinerade sporthallen/fritidsgården står verket Paddehattar av Truls Melin, väl integrerat med sin omgivning, nästan dolt.

Skulpturen utgörs av en hög stolpe med fyra armar. På varje arm klänger en stor rödbrun svamp som ett udda inslag i omgivningen. Svamparna framstår som främmande föremål, som uråldriga upprorsmakare i strid med en hel civilisation. De tränger fram som en grupp inkräktare av det offentliga rummet, en muterad natur som tagit över en liten del av det urbana landskapet.

För Melin själv är de fyra svamparna symboler för barn, vilket har sitt ursprung i hur hans far brukade kalla små pojkar för ”paddehattar”, vilket i folkmun betyder just svampar. Melin tyckte att uttrycket var roligt och det levde kvar som ett minne av hans pappa. Med sin placering vid Genarps skola tyckte Melin att det passade bra att verket hade anknytning till barn. Svampar är precis som barn individuella, de växer upp, alla originella i form och storlek.

Truls Melin utbildade sig åren 1978–1984 på Målarskolan Forum i Malmö och sedan huvudsakligen vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. Han blev efter sin utbildning kvar i Köpenhamn och har bott i staden sedan mitten av 1980-talet. Melin har fått konsten med modersmjölken, då han är son till formgivaren John Melin och keramikern Signe Persson-Melin. 1993 representerade Truls Melin Sverige vid Venedigbiennalen. Paddehattar var ett av hans första offentliga uppdrag och han har sedan dess gjort flera utsmyckningar, bland annat utanför Magasin 3 i Stockholm.

Melin gick så till väga att han modellerade sina svampar i lera och sedan gjorde gipsavgjutningar innan de göts i brons av en yrkesman. Stolpen tillverkades av en smed och Melin målade sedan svamparna i dess jordröda färg. Som form smälter stolpen in bland de andra stolparna i omgivningen samtidigt som den sticker ut. Det är just det främmande intrycket som skapar effekten, att objektet inte passar in i den omgivande naturen.

Likt en människas väg från barn till vuxen växer svamparna sakta upp. Att svamparna har blivit så stora kanske beror på var de växer. I Genarp tycks inte tiden gå lika fort som på andra ställen.

Text: Isac Nordgren

Kurator: Cecilia Nelson