Bianca Maria Barmen

Vännens berättelse, Gymnasieskolan Vipan, Vipeholm, Lund, 2004. Fyra bronsskulpturer av Bianca Maria Barmen. Först är de svåra att upptäcka, men där tre vägar möts, som i en liten dunge, sitter en apa på en sten och tittar med vaksam blick.

Bianca Maria Barmen, Vännens berättelse, 2004, Gymnasieskolan Vipan, Lund

På gårdsplanen mellan gymnasiesärskolan, växthuset och bageriprogrammets lokaler på gymnasieskolan Vipan står fyra bronsskulpturer av Bianca Maria Barmen. Först är de svåra att upptäcka, men där tre vägar möts, som i en liten dunge, sitter en apa på en sten och tittar med vaksam blick. Det lilla djuret framstår som både skyggt och sorgset, hennes blick är hård men samtidigt tom. Sitter hon som en väktare i platsens mitt, en vägvisare som kan visa oss riktningen, eller funderar hon själv på vilken väg hon skall ta?

Bianca Maria Barmen är en välbekant konstnär i Lund som har tagit med sig sina, oftast små, skulpturer ut i världen. I Lund finns hennes skulpturer på Vikingaskolan och i skulpturparken utanför Skissernas museum. Hon har gjort offentliga utsmyckningar i städer som Gävle, Malmö och Norrköping. I Göteborg pryder ett av hennes verk Stigbergstorget i Majorna.

Hennes skulpturgrupp på gymnasieskolan Vipan är mer av en hemlighet, och ett verk som förtjänar en större uppmärksamhet. Samtidigt är verkets intimitet en styrka. Barmens uppgift var att skapa en plats i anslutning till skolans särgymnasium. Till sin hjälp hade hon en grupp på tre elever som var med som bollplank vid början av arbetet. I samtalen inför arbetets start sökte eleverna en lugn och meditativ plats. En aspekt som var betydelsefull var också att skulpturerna skulle kunna vidröras från rullstolsnivå eftersom de skulle vara tillgängliga för alla elever.

Tillsammans med landskapsarkitekten Lena Jungmark skapade Barmen en plats där kullerstensbelagda stigar från tre riktningar möts som i ett vägskäl. Den cirkelformade platsen begränsas och hålls samman av häckar som planterades på platsen och sedan klipptes i nivåskillnader så att skulpturerna var dolda från vissa vinklar. Barmen skapade fyra bronsskulpturer varav en (apan) bildar ett centrum och de andra tre är lägre och har häckpartier som fond bakom sig.

Mitt emot apan sitter en groda på en pyramid vars topp är bortskuren. Formen påminner om den typ av tyngder man förr använde vid vägningar. Till vänster skjuter ett träd upp ur ett podium och på motsatt sida är det ett hus som frigör sig från den rektangulära formen. Samtliga föremål är del av det symboluniversum som Barmen skapat, en personlig mytologi där ofta olika djur är subjektet. Varje skulpturgrupp blir till en liten fabel, som en scen med tydliga fysiska begränsningar. De väcker inte sällan känslor av isolering och ensamhet men Barmen ser också dem som dörrar som leder till en annan värld, bortom det vi kan se. Barmen har döpt sitt verk till Vännens berättelse och har en tanke att betraktaren genom att röra sig bland skulpturerna blir en del av berättelsen. Trots att man är ensam så rör man sig inne i en vänskaplig zon.

Offentlig konst ska gärna kunna samtala med den utvalda platsen och det är sällan man ser en skulpturgrupp som är så genomtänkt och integrerad med sin omgivning. Trots att Barmen arbetar i små format äger hennes verk alltid en monumental självklarhet och därför passar hennes verk så bra som offentliga utsmyckningar. Verk som det på Vipan bär på en tröstande ödmjukhet. Fantasin är en vän som man alltid kan ha med sig.

Text: Isac Nordgren

Kurator: Cecilia Nelson

Foto: Terje Östling