Christine Ödlund

Ljudvåg, Orkesterparkens förskola, Östra Torn, Lund, 2012.

Ett skimrande berg utfört i aluminium bestruken med pastellfärgad lack står i en park.

Christine Ödlunds skulptur Ljudvåg är framtagen för Orkesterparkens förskola på Östra Torn i Lund. Den har placerats vid en buskbeväxt slänt som utgör en något mer oreglerad och vild del av skolgården. Skulpturen framstår, trots dess målgruppsanpassat knappa höjd på 150 cm, som ett skimrande berg taget ur sagans värld. Materialet som använts är aluminium bestruken med pastellfärgad lack och färgsättningen är ljuts isblå. Stommen består av sammansmälta orgelpipor, vilka träder fram ur den berglika strukturen och bildar klipplika formationer. Konstverket är en välfunnen tankekombination som förhåller sig både till platsens övergripande tema och till barns ofta magiska fantasi- och bildvärld. Det är både 1800-talets romantiskt spritualistiska bildvärld, japansk manga och sciensfiction på en och samma gång.

Konstverket handlar annars mer precist om att se ljud. De införlivade orgelpiporna ger en oregelbunden kontur åt konstverket vilket kan uppfattas som en skulptural gestaltning av en ljudgraf, kurvan som avtecknar sig när ljud mäts. Ljudpiporna leder också tankarna till den mer påtagliga vindorgeln, men en vindorgel är ett självspelande instrument och detta konstverk kan inte ljuda.

Visualisering av ljud har sporadiskt lämnat spår i historien och konstnären har själv hänvisat till en rad inspiratörer. Dels den tyske 1700-tals fysikern och naturvetaren Ernst Chladni (1756-1827), som anses ha grundat den experimentella akustiken – vilket grundar sig på att han upptäckte att det går att synliggöra vibrationer – och dels den mer samtida antroposofen Hans Jenni (1904-1972), som på sextiotalet fotograferade ljudvågor som passerar genom pulver, vätskor, kvicksilver och andra substanser. En annan viktig källa är den engelska teosofen och kvinnorättsaktivisten Annie Besant (1847-1933) som ansågs sig ha den ovanliga förmågan att uppleva ljudvågors färger och former, vilket framhålls i hennes bok Thought-Forms från 1901.

Christine Ödlund intresserar sig för det som vi människor med våra begränsade sinnen normalt inte uppfattar. Inte nödvändigtvis det övernaturliga, utan snarare områden där vi ännu inte utvecklat tillräckligt funktionella metoder och hjälpmedel för framgångsrik forskning. Det kan handla om att se ljud, men också andra för oss mer ogenomträngliga områden undersöks, exempelvis hur växter kommunicerar. Undersökningarna kommer till uttryck i abstrakta animationer, teckningar, skulpturer och som musik.

Att det blev Christine Ödlund som tilldelades uppdraget att utföra ett konstverk för en förskola med inriktning musik är inte en tillfällighet, hennes konstnärliga arbete söker konsekvent kopplingar mellan ljud och form.

Christine Ödlund innehar examen från Konstfack och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, därutöver utbildning i elektronisk musik. Hon har medverkat vid flertal betydande utställningar och biennaler nationellt såväl som internationellt och utfört en rad offentliga konstverk runtom i landet.

Kurator och textförfattare: Åsa Nacking

Foto: Daniel Zachrisson