1 november 2021 – 30 april 2022

Ester Eriksson på Lund C

Under flera års tid har det funnits en önskan om att förändra gångtunneln vid Lund Centralstation. I väntan på en större ombyggnation, har ett det efterfrågats ett tillskott för förbipasserande att fundera över och glädjas åt. Tre nya billboardskärmar har nu installerats i trapphallarna som förbinder gångtunneln med perrongerna, och varje år kommer en till två konstnärer bjudas in för att visa sin konst under en period om sex månader. Först ut är konstnären Ester Eriksson.

Om konstnären

Ester Eriksson född 1987, är en svensk konstnär och serietecknare baserad i Stockholm. År 2021 tog hon examen från Kungliga konsthögskolan i Stockholm, och hon har tidigare studerat vid Serieskolan i Malmö.

Ester Eriksson arbetar med en rad olika uttrycksmedel som teckning, måleri och skulptur. En praktik som konstnären själv beskriver som ”en enda stor impuls”, där det ena leder till det andra. Utgångspunkten för Eriksson arbete har länge varit att gräva där hon står, och med ett stort intresse för det självbiografiska, psykologi och drömbilder försöker Eriksson att skapa världar där hon kan vara helt fri. Men att vara fri är inte enkelt, det krävs mod att vara sann mot sig själv och sina egna tankar och drömmar.

Sex teckningar

Under perioden 1 november 2021 – 30 april 2022 visades sex uppförstorade teckningar, ursprungligen utförda i oljepastell och kol fram som billboards. I dessa drömbilder vill Eriksson skapa en värld där det som i det verkliga livet är förgängligt, fortfarande finns kvar. Bilderna är berättelser utan ord, ett försök att få kontakt med de som lämnat jordelivet. Eriksson berättar själv att hon vill ”skildra döden och det gudomliga. Själen, som likt en fågel är på väg till himlen. Mina händer är som ådriga blad som försöker fånga bilden. Döden, en fladdermus med vingar av lapptäcke. I rummet efteråt finns bara tystnad och mammas egensydda gardiner kvar.”

Eriksson har gett ut två serieböcker. Hon debuterade med Det finns ingenstans att fly (2016), en delvis självbiografisk berättelse som handlar om Oliva som mister sin mamma i cancer. Året efter följde Jag, Esters rester (2017), en serie som fungerade som en uppsamling av spridda tankar efter arbetet med debutalbumet. Här möter vi Ester som en Långben-karaktär där inga känslor är för stora eller för små för att avhandlas.

Vinnare av Augustpriset

Tillsammans med Kristina Sigunsdotter belönades Eriksson år 2020 med Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok för Humlan, där Eriksson stått för illustrationerna.

Projektet är ett samarbete med Trafikverket.


Foto: Olof Nimar