Denna sida är äldre än 12 månader och är kanske inte längre aktuell.

Ingrid Furre

HI, Reveljens förskola, Södra Sandby, 2016.

Ett barn går på en grönfärgad betongstruktur på en lekplats.

För den gemensamma skolgården till Revinge skola och förskola har konstnären Ingrid Furre skapat en interaktiv men samtidigt diskret lekskulptur.

En grönfärgad betongstruktur som som mäter 30 cm över marken sluter sig kring en mindre cirkel, och en pil: genom sitt strama uttryck för HI tankarna till den moderna arkitekturen, och dess användande av enkla, lättförståeliga geometriska former som får ett värde främst genom sin funktion. Skulpturen har också genom sin skala, och sina användningsmöjligheter, en nära relation till kroppen: HI är skapad för att fungera som en sittplats åt skolans barn, en liten mur att gömma sig bakom, eller på något annat sätt. Just att sätta sig på en stol i önskad riktning, har konstnären liknat vid “den enklaste formen för arkitektur”.

Men även om Ingrid Furres verk tydligt är till för att användas, inbjuder dess grafiska uttryck till att förstå det som ett “tecken”, en indikation. Men den absoluta meningen framstår som oklar, så också de olika delarnas relation till varandra: halvcirkeln till rundningen i mitten, och till pilen osv. Just denna begreppsförvirring vad gäller de indikativa elementen i verket gör att dess arkitektoniska karaktär framstår som mindre självklar, trots att HI naturligtvis kommer att kunna användas likväl som betraktas av de förskolebarn som i framtiden kommer att leva nära det.

Flera av Ingrid Furres tidigare verk har uppvisat likhet med objekt som finns innanför hemmets väggar. Hennes möbelliknande skulpturer har intagit konstrum med samma tvetydighet som HI nu tar plats på Revinge förskola. I material som trä, tyg och tvål har hon arbetat med ett formspråk som skapar igenkänning men också avstånd genom små gester som oväntade förskjutningar i skala och okonventionell placering i rummet. Dessa skulpturer kan sägas arbeta utifrån våra föreställningar och minnen kring interiörer och idéer om inredning, men tycks glida bort från fasta definitioner.

Vi lever i en värld av föreställningar om hur våra hem och arkitekturen runt omkring oss ska se ut. Somliga, liksom Sociologen Richard Sennett och filosofen Gaston Bachelard, menar att sådana uppdelningar mellan “bild” och sinnlig verklighet är en konfliktfylld, konstruerad och ofta problematisk del av Europas kulturhistoria. En sådan ideologi, menar exempelvis Sennett i boken Flesh and Stone, har skapat visuellt tilltalande och idealiserade miljöer som inte i tillräckligt hög utsträckning utgår från våra kroppars behov. Ingrid Furres verk öppnar för möjligheten att tänka om – genom att befinna sig på gränsen mellan taktilt/användningsbart och tecken/bild – arkitekturens okroppsliga dikotomier.

Ingrid Furre (f. 1983) bor och arbetar i Malmö och Stavanger.

Text: Hans Carlsson

Kurator: Ulrika Liljenström

Foto: Olof Nimar

Ett barn klättrar på en grönfärgad betongstruktur på en lekplats.

Hjälpte informationen på denna sida dig?