SUPERFLEX

Lyssna på oss, Tuna- och Östervångskolan, Lund, 2018.

Detalj från en bildväv i starka färger med elever som rör sig i en skolmiljö.

Den 18 januari 2017 skrev brittiska The Times om den franska presidenten Emmanuel Macrons kanske hittills mest uppmärksammade diplomatiska gest. Macron hade då meddelat British Museum att de inom några år skulle få låna den kända och förmodligen ovärderliga Bayeuxtapeten. Tapeten, som egentligen är ett broderi, finns vanligtvis på "Musée de la Tapisserie de Bayeux" i norra Frankrike och tillverkades förmodligen kring år 1070. Motivet är Villhelm Erövrarens, Normandiebo med vikingasläkt, seger över kung Harold av England 1066 och beställaren var förmodligen Vilhelms egen halvbror biskopen Odo av Bayeux.

Det är svårt att inte se hur Bayeuxtapetens kommande färd över Engelska kanalen är ett försök att fördjupa de diplomatiska relationerna. Tapeten har aldrig tidigare visats på engelsk mark, och när den nu gör det verkar det som att den antagonistiskt nationalistiska tematiken kommer att mildras genom den curatoriella och pedagogiska inramningen. Fokus kommer att ligga på de fransk-engelska historiska banden, som konstverket något motsägelsefullt sägs representera och berätta om. Storslagna broderier och påkostade vävnader har genom tiderna tillverkats för att markera historiskt viktiga händelser. Deras dyrbarhet, som kommer av såväl höga produktionskostnader som användandet av exklusiva material, har fått ge tyngd åt de som har anspråk på att föreviga sin bild av det förflutna.

I matsalen tillika aulan på den nya Tuna- och Östervångskolan i Lund hänger en bildväv som liksom sina historiska föregångare andas exklusivitet och hantverksskicklighet. Det 9 meter långa och 3 meter höga konstverket fungerar som ett draperi för skolans scen och bär titeln Lyssna på oss. Bildväven har framställts av en gobelängateljé i Belgien på konstnärsgruppen Superflex initiativ, och skildrar hur Tuna- och Östervångskolan slås samman till en institution. Båda skolorna är sedan decennier väletablerade i lokalsamhället och Östervång har i generationer varit en plats för dövstumma elever med hela landet som upptagningsområde. Genom flera workshops och intervjuer fick Superflex insikt i hur sammanslagningen upplevts utifrån elevernas och lärarnas perspektiv, berättelser som sedan sammanställdes till ett konstverk.

Superflex är en dansk konstnärsgrupp som bildades 1993 och består av Rasmus Nielsen, Bjørnstjerne Christiansen och Jakob Fenger. Från 90-talet och framåt har de blivit internationellt uppmärksammade genom konstprojekt som diskuterar frågor om demokrati och maktförhållanden. De använder sig av deltagarbaserade processer, uppmärksammar gärna olika former för medborgarinitiativ och återkommer ständigt till alternativa ekonomiska modeller. Ett exempel är gruppens tidiga och fortfarande pågående projekt "Supergas". Det består av en utseendemässigt spektakulär enhet för att omvandla sopor och matrester till biogas, som sedan kan användas för matlagning och belysning. De första prototyperna anlades 1997 i Tanzania, och har sedan konstruerats i flera andra länder i det globala Syd. Poängen är inte att arbeta med välgörenhet, utan istället att använda konstens ekonomier och offentliga rum för att skapa förutsättningar för självuppehållande välfärd långt utanför konstens och institutionens ramar. Superflex menar att deras konst ska ses som verktyg, "tools", som kan användas i operationer och aktiviteter som har en direkt social och politisk betydelse. Likt verket på skolan i Lund skapas deras projekt nästan alltid i samarbete med de aktörer som berörs av konstverket.

Det centrala motivet i "Lyssna på oss" är en återgivning av en protestaktion som några ungdomar utförde i samband med sammanslagningen av Tuna och Östervång. De menade att icke-hörande elevers röster inte togs tillvara eftersom det inte ingick någon med samma erfarenhetsvärld, de dövas, i den nya skolledningen. Därutöver ryms motivsfären av den gamla pampiga Östervångskolan med dess karakteristiska golvmönster och Tunaskolans entré som pryds av Anders Österlins offentliga utsmyckning från 1966. Barn som spelar tennis, kommunicerar och leker tillsammans återkommer över hela bonaden som ett genomgående tema och då och nu flyter ihop i en bildväv som belyser en tid präglad av gemenskap och samarbete, intressekonflikter och förändring. Bayeuxtapeten som nämndes inledningsvis skapades och präglades av den segrande sidan i en historisk konflikt. I Lyssna på oss är rösterna som hörs istället lika många som de är olika. Skolvardagen som bildväven återger kommer det att talas om i generationer framöver. Det kommer reflekteras över villkor och demokratiska principer inom utbildningen utifrån vittnesmål från de direkt berörda skoleleverna, som alla är medförfattare till berättelsen om hur Tuna och Östervång blev en gemensam angelägenhet.

Text: Hans Carlsson

Kuratorer: Åsa Nacking, Ulrika Liljenström

Foto: Helene Toresdotter